Webcomics

Den som följer mig på instagram har kunnat se hur min läsdagbok ser ut - det är mest serier just nu. Det har sina randiga och rutiga orsaker: mest är det för att jag har läst så vansinnigt många bra böcker på sistone att det känns svårt att plocka upp något som inte är kvalitetssäkrat (dvs något som jag inte har en aning om hur det kommer att passa mig), jag är ju på en bra plats just nu, där det mesta känns ok med litteraturvärlden; dels är det att jag har en hel hög med serier liggande hemma som har fått vänta tills jag var klar med Tiptree-läsningen och nu jäklar är jag redo för dem; och sist men inte minst är det skönt att läsa bilder när jag försöker producera ord själv, de krockar inte i huvudet på samma sätt som när jag läser den perfekta formuleringen och får vallningar mellan "det här hade jag aldrig kunnat skriva" och "jag vill också skriva såhär" (det har som sagt varit många böcker jag verkligen gillat på sistone). Men det är inte bara serier på papper som har gällt, jag har förstås mina webserier också. De två jag följer dagligen är som såpoperor fast bättre (och kortare avsnitt) och därför surfar jag in varje dag för att läsa dem: Questionable Content och Girls With Slingshots. Just idag är det GWS som har gett mig den största belöningen - en relation jag följt länge med karaktärer jag bryr mig om har just nått en kulmen som jag hoppats på. Om ni inte vill bli spoilade så är det här länken till arkivet istället för serien.

Jag är säker på att jag har pratat om serier här förut, men fega inte för att komma med förslag på webcomics att kolla upp. En liten lista kan ju börjas med:

Sinfest xkcd Looking for group

Så många böcker

... Så lite tid! Någon gång i gymnasiet eller strax därefter gjorde jag ett överslag på hur många böcker jag läste på ett år och jämförde det med böckerna i mitt lokala bibliotek, sen la jag till nya böcker, drog ifrån sånt jag kunde leva utan att ha läst och ÄNDÅ FINNS DET FÖR LITE TID. Jag märker det väldigt tydligt i bokhandeln där jag står på uppackningen och lägger var tionde bok i en separat hög - till mig. Sen såg jag Socialistsimons länk för dagen: en uträkning om just detta. Känns både bättre och inte just nu.

Det blir inte lättare av att jag hela tiden hittar nya källor till boktips (som annars är mitt främsta sätt att sålla vilka böcker som får följa med mig hem. Bara idag har jag beställt en bok och tre seriealbum pga att jag lyssnar på podcasts medan jag packar upp. Från The Writer and the Critic plockade jag upp Bearded Women och från Galactic Suburbia blev det tre volymer av Supurbia. Dessutom har jag försökt lägga en ny e-boksapp till samlingen, men Barnes & Noble låter mig inte ladda ner en nook till grodan. Missnöjet över att det finns böcker jag inte kan få tag på, ens digitalt, är otroligt stort. Trots att jag aldrig kommer att hinna läsa alla.

Idag kom också fjärde avsnittet av Fantastisk Podd, nu med östkustgruppen. Hoppas att de inte pratar om andra böcker än sina egna för jag har inte utrymme till fler, varken i hyllan, plånboken eller på läslistan.

Små plågor är också plågor

Jag hade alla planer i världen på att göra ett vettigt inlägg men sen bet jag sönder en tand (på mjuk lakrits, hur orättvist är inte det?) och tillsammans med händerna som fortsätter att vara störiga och göra ont så har jag inte huvud över. Jag vill bara sitta i ett soffhörn och sura och läsa serier eller böcker (av vilka jag har fler än jag har tid med). Om det inte varit för #blogg100 hade jag inte uppdaterat. Jag har inte ens en vettig länk att komma med. Jag får prata om hur besviken jag var på True Detective-slutet (och delar av hela serien) en annan gång. Eller kanske bara gå vidare till nästa sak.

Imorgon blir det läkarbesök för händerna och akuttandläkare för tanden. Yay. Eller nåt.

Skriva på tåg

Det är en allmänt erkänd sanning att en tågresa lämpar sig för skrivande.

Det är i alla fall planen. Idag ska jag tillbringa tio timmar på tåg och jag har förberett mig väl: - laptop med laddningssladd - hörlurar - anteckningsbok och färgade pennor - grordan (ipad mini) med tre nya böcker, två dokument för granskning och två egna böcker för omläsning och referensmaterial - uppdaterade podcasts - choklad och vatten - varma strumpor

Tror ni jag klarar mig?

Skräck på två meningar

Det här är bland det läskigare jag läst på ... jag vet inte när: skräckberättelser på bara två meningar. Bilderna är rätt creepy de också.

Som om inte omvärlden var skrämmande nog just nu ...

Provöversättning

Idag fick jag provöversättningen jag och min agent beställt för de kommande mässorna och det är en fantastisk, och fantastiskt underlig, känsla att läsa min text på ett annat språk! Min översättare (lite presumtivt att kalla henne det med så få sidor gjorda, men ändå) är helt fantastisk. Vi har pratat om ordval, tonval och stämning och har haft en spännande diskussion kring översättning av namn. Eftersom Udda heter som hon heter och hennes namn har betydelse för henne så kände både översättaren och jag att om det gick att hitta en bra motsvarighet till Udda på engelska så skulle det vara att föredra. Efter en hel dags mailande fram och tillbaka, med väldigt bra förslag hämtade 'utanför lådan', så landade vi på Odda. Det har skandinaviska rötter, finns i den engelska namnbanken och låter precis som Udda men med en begriplig semantisk rot.

Som om inte det var nog hanterar hon semikolon som ingen annan jag känner och när jag såg det första i texten från henne blev jag alldeles varm om hjärtat. Hon använder interpunktion för att simulera den svenska språkmelodin utan att göra avkall på en korrekt och tilltalande engelska.

En av nackdelarna med att läsa så mycket engelska som jag gör är att jag kan se, känna igen och smaka på språket - men jag kan inte producera det själv. De gånger jag själv försökt att göra översättningar av min text blir det platt och banalt på ett sätt som svenskan inte låter i mitt huvud. Jag kan inte få engelskan att göra det som ordföljd och meningsbyggnad kan göra åt mig på mitt eget språk. Men jag har också sett hur det kan bli ifall någon inte har en känsla för texten även om de har språket i sin hand. Då kan jag tillräckligt för att säga att jag inte gillar det, att det borde se annorlunda ut, men inte tillräckligt för att säga precis hur det borde sett ut.

Så var det inte här. Det känns som att hon verkligen förstod vad jag ville göra med texten, både i prosan och i fantastiken. En sann pärla.

Dagen till ära

Idag publicerades intervjun ETC gjorde med mig om Tiptree Award. Samtidigt fick jag de goda nyheterna att Rupetta (vinnare av årets pris) ska komma i en pocketutgåva! Så de som inte lyckades lägga händerna på en av den begränsade inbundna upplagan men ändå vill ha en pappersbok har något att se fram emot. Jag har också lyssnat på avsnittet av Galactic Suburbia, en feministisk podcast från Australien om fantastik, där de pratar om (bland mycket annat) Tiptree-priset. Den podcasten är alltid värd att lyssna på, men varning utfärdas: läslusten blir bara större av att lyssna på dem och jag har köpt mer än en bok under tiden som jag hört dem prata om den.

Jag kan också glatt meddela att ingen har gratulerat mig idag, för allvarligt, vem säger "grattis till att du lever i en ojämställd värld där alla de andra 364 dagarna handlar om män"?

Tv-serier från förr

Vi började se om Twin Peaks samma dag som det var 25 år sen Laura Palmer dog, av en rolig slump, och eftersom jag glömt det allra mesta av den är det spännande att se om. Jag relaterar annorlunda till karaktärerna också, och jag uppskattar tempot som är annorlunda mot den mesta tv nuförtiden.

Jag har haft som mål att läsa om ett gäng böcker jag gillat förr, men nu tänker jag att jag borde lägga 'se om tv-serier' också. Arkiv X är en annan gammal favorit.

Insomnia

Igårnatt fick jag inte sova. Jag har ingen som helst anledning till att vara klarvaken klockan halv fyra, inte heller till den timmen innan dess då det gick tre minuter varje gång jag blinkade, men aldrig mer än så. Det gjorde också att hela dagen gick som i ett töcken. Och kvällen sen -  som sirap. Hoppas att det blir bättre omgående för långa perioder av det här kommer att driva mig långsamt galen.

Hjältar och monster

Har ni sett? Har ni sett! Hjältar och monster på himlavalvet har kommit tillbaka i tryck igen! Dessutom sålde jag Det blåser på månen, en annan favorit från barndomen, idag. Vad jag älskade de böckerna. Undrar om de håller för omläsning. Hoppas, hoppas.

Edit: kan ni fatta att jag alltid trott att den hette Hjältar och GUDAR? Alltid. Huh, minnet bedrar.

Att existera i någons huvud

Elizabeth Bear (ofta nämnd här, ety hon säger smarta saker) har pratat om den fiktiva person man kan bli när människor börjar läsa om och av en. John Scalzi har också funderat på ämnet (ytterligare en person som säger smarta saker).

Det är inte utan att man funderar själv, inte för att jag har något kändisskap att reflektera över utan för att även ens bekanta säger saker som "jag kunde inte sluta tänka mig att Udda var du". Det är lite förvånande för mig eftersom Udda verkligen inte är jag när jag skriver om henne. Hon känns som en helt egen person i huvudet, men någon som jag skulle kunna vara vän med för att vi tycker likadant om många saker (choklad är bara en av dem).

En annan sida av det här myntet är ju att folk gärna vill träffa karaktärerna i böckerna och författaren är den som står mellan läsare och ett fysiskt möte med bokpersonerna. Det i sig gör också att författaren får låna lite strålglans av sina alster. En fiktiv person jag mer än gärna skulle träffa är Madeleine Dare, huvudpersonen i Cornelia Reads romaner. Hon läser på sidan som en vän jag saknat, när jag öppnade senaste boken (Valley of Ashes) var det som att höra av någon som jag inte pratat med på länge men verkligen gillade och jag kunde inte med att lämna henne i sticket när jag var tvungen att sova så jag läste natten ut. Det lilla jag läst om Read låter som om det finns en viss spegling i Dare och det gör att jag läser ännu mindre om Read men ännu girigare om Dare. Det finns kanske en anledning till att hon är så tilltalande och känns så äkta.

Så, inte nog med att författarrollen antar sina egna drag och blir sin egen person, inte nog med att folk som läst ens böcker tror sig veta saker om en som person, dessutom ska det hanteras att tankefoster blir som riktiga människor för de som läser - det är rätt stora saker att relatera till.

Bok 2014 - januari och februari

Det här med att hålla reda på vad jag läst och när är ett annat av mina pågående projekt med blandad framgång. I år testar jag att ta en bild på boken och använder instagram till läsdagbok. Januari

Februari

Har ni läsdagböcker?

#Blogg100

Efter att upprepade gånger beklagat min frånvaro härifrån och med efterföljande löfte om bot och bättring, bara för att genast falla av vagnen, har jag nu gjort något oöverlagt - jag skrev upp mig på Blogg100-utmaningen. Att blogga en gång om dagen i 100 dagar. Det verkar vara rättframt nog: en länkad video eller några bilder räknas också som ett inlägg, så jag behöver inte dammsuga hörnen av hjärnan efter idéer eller tvinga fram ett längre inlägg, så det ska nog gå vägen. Men mer erfarna bloggare än jag är osäkra på hur de ska fylla alla dagarna, så jag säger det redan nu - ni får gärna ställa frågor som jag kan besvara i inlägg eller föreslå ett tema! En annan förvarning, den här bloggen fungerar också som informationskanal (för de mindre akuta nyheterna) till min familj, min mamma läser den - hej mamma! - och berättar sen för mormor vad jag har för mig, så det kommer att bli lite dubletter ifall ni följer mig på facebook, instagram eller twitter också. Det är flera gånger jag förutsatt att mamma vetat om vad jag pratat om däröver och glömt att det inte var här jag sagt det, så jag ska försöka skärpa mig med det också. Mina tre bröder är också delar av djungeltelegrafen så med det här hoppas jag på att göra deras insats lite lättare.

Det finns en lista över blogg100-twittrare någonstans och jag hoppas att det ska finnas en lista över de bloggare som är med som jag kan länka till senare. Folk verkar ha väldigt blandade anledningar till att vara med och det är stor spridning på bloggarnas inriktning eller ämnesområden, men jag kan inte säga att jag har en plan för det här - förutom att fullfölja det då.

Sista dagen på brevskrivarmånaden

Month of Letters har nått sitt slut och det var en oväntat svår månad för mig. Min ledvärk i händerna har varit värre i år än de tidigare åren och jag har knappt orkat svara på de brev jag fått (men de sista svaren gick iväg idag!). Jag skaffade mig en ny reservoarpenna efter att ha haft problem att hålla i den gamla (den är tung) och eftersom vanlig bläckpenna gör att jag fått trycka för hårt mot pappret och min handstil blir oläslig efter bara ett par rader. Det hade troligen gått att tvinga mig igenom utmaningen, men somliga dagar har det varit en fråga om att skriva fiktion på morgonen eller skriva ett brev, jag har inte haft finmotorik till båda, och jag vill verkligen komma framåt med boken. Ibland har det varit svårt det också, även om tangentbord är lättare än att hålla i en penna så drabbas jag av ryckningar i fingrarna och ibland trycker de inte ner tangenten när jag säger till. Men ingen fara! Det är vad stavningskontroll är till för. Å andra sidan, inte lönt att gnälla: jag har fått fler brev än andra månader och jag har skrivit fler än jag skulle ha gjort utan #lettermo Hur har det gått för er andra? Blev det några brev skrivna?

Västkustgruppen i Fantastisk Podd

Så, nu har turen kommit till den tredje gruppen i Fantastisk Podd där Susanna Nissinen, Pål Eggert, Fredrik Persson, Stefan Hagel och Susanna Björnberg pratar om fantastikens villkor jämfört med annan litteratur. Kila över, lyssna och träffa de andra!  

Just den här nörden rekommenderar:

Jag beklagade mig på twitter just över att jag saknar att gå till bokhandeln efter en och en halv veckas skrivtid. Jag saknar att prata om böcker med andra som gillar böcker men särskilt saknar jag att prata om läsande med andra som läser. Jag har binge-läst ett gäng spänningsromaner de senaste två-tre veckorna och det har varit rätt förtjusande, förutom när jag kommer till saker som jag tycker är dåligt i utförandet och tror mig ha gjort det bättre. Det är rätt vanlig författarhybris parad med en yrkesskada och jag vet bättre än att på riktigt förvänta mig att jag skulle ha gjort det bättre, men det hindrar inte att de där sakerna stör mig. Som att hitta brister i den rumsliga skildringen av saker. T.ex. en scen vid en strand dit det bara går en väg, den ligger väldigt öde, det finns en parkering och på stranden är det en fest, komplett med småbarnsfamiljer, bord, dricka i backar, grillar och annat - ändå finns det bara EN bil på parkeringen. Hur kom alla de andra dit, frågar sig vän av ordning irriterat. Jag surade en hel eftermiddag av att inte ha haft någon att prata med om det här.

Men när jag längtar tillbaka till bokhandeln så är det främst för att att upphetsat prata om böcker jag älskat och läst så som man äter en vällagad måltid  - med djup uppskattning för alla smaker, även de man inte trodde att man skulle gilla - och här kommer en lista på några av de böcker som gett mig den känslan det senaste året.

A Natural History of Dragons av Marie Brennan (tvåan kommer snart, men ettan går att läsa helt fristående)

Arktis, en kärlekshistoria av Bea Uusma (fritidsforskning har aldrig varit så tilltalande)

A Stranger in Olondria av Sofia Samatar (så att man smakar och luktar platserna som beskrivs, jag har lite kvar men det går inte att rubba min uppfattning om den ändå)

Rupetta av N.A Sulway (mitt förstahandsval till Tiptree och en otroligt vacker bok)

Ink av Sabrina Vourvoulias (bra skrivet om svåra politiska frågor)

The Brides of Rollrock Island av Margot Lanagan (så himla bra om selkiemyten, skriven med en fingertoppskänsla för gråskalor)

Daughter of Smoke and Bone av Lani Taylor (första i en trilogi som snart är avslutad där magin är fängslande och huvudpersonen har naturligt blått hår, jag menar, hur skulle jag inte gilla den?)

Six-Gun Snow White av Catherynne Valente (novella om Snövit om hon varit dotter till en indiansk kvinna och en vit silverbaron i Västern)

Ancillary Justice av Ann Leckie (mindships! Jag älskar mindships! och dessutom språkkonster när det kommer till pronomenhantering i relation till den urspungliga kulturen för huvudpersonen)

The Golem and the Jinni av Helene Wecker (vackert förra sekelskiftet i New York, med en golem och en jinn som båda har hamnat i ohållbara situationer och försöker göra det bästa av det)

Böcker som jag läst för ett tag sen men som jag fortfarande trycker i händerna på folk:

Among Others av Jo Walton (en dagboksroman av oöverträffad stilsäkerhet)

A Redemption in Indigo av Karen Lord (sköna miljöer, intressanta personer och en trickstergud som är precis så tricksy som man vill och lite till, själva berättarmelodin känns som om Lord sitter bredvid och muntligen berättar alltihop)

Santa Olivia av Jaqueline Carey (den boken är skriven som knark, varje rad och varje sida är skriven för att du ska ta nästa och nästa, om superhjältar och folksjälen och civilkurage)

Fathom av Cherie Priest (lovecraftiana med en kvinna i en av huvudrollerna, underbar och creepy)

Zoo City av Lauren Beukes (ett sätt att skriva magi i verkliga miljöer som får den att kännas både mer magisk och mer verklig, samt metatexter som jag verkligen älskar)

New Amsterdam av Elizabeth Bear (ja, jag vet att jag pratar om den här boken jämt, men den är värd det - vampyr i ett alternativhistoriskt New York och Paris och en ritualmagisk brottsutredare, med extra Tesla och varulvar)

Det här är inte en uttömmande lista på något sätt, men det här är böcker som ger mig en lite stjärnögd känsla och som ändå är matiga, som kryddiga delikatesser. Jag har en hög med mer pralinartade böcker också, men det får bli en annan gång. Och som ni ser är det ju tur att jag kommer tillbaka till bokhandeln nästa vecka igen.

Tiptree Award 2013

Det har varit min stora ära och heder att sitta i juryn för Tiptree Award under förra året, och häromdagen kom den stora finalen - vinnaren utsågs och meddelades! Jag är glad och stolt att kunna meddela att N. A. Sulway vann med den otroligt vackra Rupetta.

Tiptree Award är inte riktigt som andra priser. Dels är målet med den att hitta litteratur som "expand and explore our understanding of gender" i engelskspråkig sf/f-litteratur publicerad under året. Juryn är olika varje år och det är upp till varje jury att tolka vårt uppdrag. Målet är inte heller att hitta en nomineringslista och sen välja en vinnare från den, istället kan alla nominera på hemsidan och vi läser alla nominerade verk samtidigt som vi letar själva och så gör vi våra egna "shortlists". Efter det följer en utvärdering av vad vi läst med målet att åstadkomma vad Tiptree är kända för - hederslistan. De som hamnar på hederslistan är de verk som intresserat juryn mest under året och den används av många som en rekommenderad-läsning-lista ifall man är ute efter litteratur som inte bara är bra utan också gendermedveten.

Hela hederslistan finns här, med motiveringar för varje verk, och jag är ytterst glad över den. Det har varit en njutning att läsa alla dessa verk. Vi är också den första juryn som gett hederslisteplats åt ett musikaliskt verk - Janelle Monae, Electric Lady - så det var en spännande diskussion att följa.

Vinnaren kommer att firas på Wiscon i Madison i maj, och då ska jag dit och vara med.

Radiodags!

Idag är det dags för radio, två gånger dessutom! Malmögruppens avsnitt till Fantastisk podd ligger uppe på hemsidan. Där pratar jag, Karin Tidbeck och Kristina Hård om hur vi ramlade in på fantastik och skrivandet.

Sen ska jag vara i Knyckare i P3 klockan 11 för att prata om fantasysport, sciencefictionspel och andra typer av OS-orelaterade lekar.