Sista dagen på brevskrivarmånaden

Month of Letters har nått sitt slut och det var en oväntat svår månad för mig. Min ledvärk i händerna har varit värre i år än de tidigare åren och jag har knappt orkat svara på de brev jag fått (men de sista svaren gick iväg idag!). Jag skaffade mig en ny reservoarpenna efter att ha haft problem att hålla i den gamla (den är tung) och eftersom vanlig bläckpenna gör att jag fått trycka för hårt mot pappret och min handstil blir oläslig efter bara ett par rader. Det hade troligen gått att tvinga mig igenom utmaningen, men somliga dagar har det varit en fråga om att skriva fiktion på morgonen eller skriva ett brev, jag har inte haft finmotorik till båda, och jag vill verkligen komma framåt med boken. Ibland har det varit svårt det också, även om tangentbord är lättare än att hålla i en penna så drabbas jag av ryckningar i fingrarna och ibland trycker de inte ner tangenten när jag säger till. Men ingen fara! Det är vad stavningskontroll är till för. Å andra sidan, inte lönt att gnälla: jag har fått fler brev än andra månader och jag har skrivit fler än jag skulle ha gjort utan #lettermo Hur har det gått för er andra? Blev det några brev skrivna?

A Month of Letters - 2014

20140131-234147.jpg Så var det dags igen! Februari är här och med den en månad för brevskrivande. I det längsta tänkte jag att jag inte skulle vara med i utmaningen i år, men så svarade jag på en väns status och beskrev hur det var förra året när jag letade efter brevlådor i både Chattanooga och Budapest med en och annan flygplats däremellan, bara för att kunna posta dem utomlands och vara med hela vägen. Och jag klarade det, 23 brev, kort och paket under februari månad.

Naturligtvis behöver man inte vara med på hemsidan för att vara med om utmaningen, men jag gillar stämningen där, alla forum för bläck, pennor, papper och frimärken, alla uppdateringar om var och vad som postats. Dessutom skaffade jag mig ett par nya brevvänner via sidan också. Så om ni har lust att få tag på mig där så är det här min profil. På sidan finns det dessutom en massa annat trevligt och användbart, som till exempel ett kalenderblad för att planera månadens försändelser.

Som alla andra år: Om någon vill skriva till mig så lovar jag att svara. I år ska jag inte ut och resa så jag borde kunna svara relativt snabbt. Och om någon skriver till Udda så svarar jag som hon.

Udda Engström c/o Nene Ormes Törnskärsgatan 2d 217 44 Malmö

I vilket fall önskar jag er en lysande februari månad! Gudarna ska veta att breven har varit ljuset i gråslasket för mig de andra åren, så varför ändra på ett vinnande koncept?

Kommer någon att vilja läsa?

Igår fick jag en fråga som jag inte ens tänkt på innan och som jag nu inte kan sluta tänka på. Det var när jag berättade att jag skrev på allvar igen, att det faktiskt hände grejer, och min samtalspartner sa "jag ser så fram emot trean, skriv fortare!" Det är i vanliga fall en väldigt uppmuntrande kommentar och jag ser också fram emot trean, men den vill sig inte riktigt i huvudet än så jag skriver annat så länge, och det sa jag, att det var ett annat projekt som funkade just nu. Och får då, den uppriktigt menade frågan "kommer folk att vilja läsa något annat då?" Ja du. Det har jag faktiskt ingen aning om. Jag har inget kontrakt på den, det finns inget förlag som väntar, min redaktör har inte sett något - jag vet ju inte ens om jag blir nöjd eller om den blir färdig! Och ingenstans där har jag tänkt på andra läsare än mig. Jag skriver den här för att den kombinerar tre idéer som jag haft för länge i huvudet och som nu kanske äntligen kan bli en bra idé tillsammans (eureka-ögonblicket när jag la ihop 1+1+1 och fick det här som är så roligt att skriva att jag hoppar ur sängen varje morgon var årets kreativa händelse och trotsar beskrivning). Och jag har roligt, riktigt, riktigt roligt när jag skriver. Än så länge är det förvisso rätt tidigt i processen, jag bara vräker ner ord på pappret och hoppas att något faktiskt funkar, men det är så himla skönt att känna draget.

I vilket fall som satte jag mig för att tänka på det där. Vem är den här boken till för (mig), kommer folk att vilja läsa den (jag vill läsa den!), kommer folk att bli sura på mig för att jag inte skriver mer om Udda (har jag verkligen så ivriga läsare?), kommer förlaget att vilja ha den (dvs, skulle den vara säljbar) och skulle boken se annorlunda ut om jag började tänka på andra läsare än mig själv? Målgrupp och sånt. Jag är inte säker på ifall jag vill släppa in målgruppstanken redan, eller ens alls.

Men, jag snubblade över en term häromdagen som heter "gaslamp fantasy" (eller "gaslight fantasy") och den fyller de flesta av utgångspunkterna för det jag skriver, men med lutning åt steampunk. Eller nåt. Och ja, så är det en brevroman, för jag gillar brevromaner och har velat skriva en längre än jag velat skriva något annat. Så det är dags nu, antingen någon annan vill läsa eller inte, känner jag. Så det svarade jag.

Frånvarande under februari

På måndag åker jag till Tennessee i USA för att vara på skrivretreat i en vecka. Jag ska träffa Mary Robinette Kowal och några andra och förhoppningsvis få igång mitt skrivande igen. Det har varit spridda skurar på sistone men jag har ett par projekt som alla vill ha lite kvalitetstid med mig, så det ska nog gå vägen. (Ni har väl läst MRK, eller hur? Shades of Milk and Honey är Jane Austen med magi, det är lysande. Eller hennes finfina novella Kiss Me Twice som är hollywoodglamour och -noir i en högteknologisk framtid där en AI tvingas lösa sitt eget försvinnande.) Sen bär det av till Budapest för att fira makens födelsedag. Jag har aldrig varit i varken Budapest eller Ungern förut, så det ska bli riktigt spännande. Jag är glad att jag hinner hem och byta väska mellan resorna för jag vill få med mig badkläderna till Budapest. Utomhusbaden ska vara något speciellt.

Jag tror inte att jag kommer att ha så tät uppkoppling som jag vant mig vid och eftersom jag först ska göra en kraftansträngning med skrivandet och sen ska umgås med Käraste är det lika bra att förvarna, om jag försvinner helt från alla mina olika forum är det inte för att jag inte gillar er.

Jag finns att nå på mail eller via vanliga brev och jag kommer att fortsätta med min Month of Letters under tiden. Jag ser fram emot att skaffa mig frimärken av främmande valörer och skicka från exotiska orter. Exotiska för mig alltså. Jag kommer inte att vara så hård som till exempel Maria Turtschaninoff som ska ha internetfasta under sin brevskrivarmånad (skriv till henne också!), och om det inte varit för resandet hade jag inte varit i närheten heller, men nu blir det oväntat mycket av det på kort tid.

Men jag har ett par dagar kvar av normal internetuppkoppling och onormala mängder brevskrivande. Jag har börjat, första brevet ska ju gå i posten imorgon.

Month of Letters

Edit: English at the bottom. Det är den tiden på året: jul och nyår är över, det är svårt att komma in i rutinen igen, ljuset har inte kommit tillbaka och kylan är värre än i december (åtminstone här i Skåne). Det är alltså den perfekta tiden att delta i Month of Letters!

Det är Mary Robinette Kowals påfund och det är en underbart rolig sak att göra. Här är utmaningen:

1) Att varje dag under februari skicka något med posten: ett brev, ett vykort, ett paket; handskrivet eller maskinskrivet eller utskrivet från datorn; till någon du känner eller till en främling. 

2) Att svara alla som skriver till dig, dessa svar räknas också som skickade saker. 

Förra året hade jag med i utmaningen att jag skulle skriva som Udda till alla som skrev till henne och jag gör samma i år. Om du vill höra från Udda så skriver du till henne. Och om du vill skriva till mig så är det bara att adressera det till Nene istället. Jag svarar på alla brev jag får och jag ser verkligen fram emot att skriva brev med lite reda igen.

När jag var yngre hade jag brevvänner, många och långväga, både sådana jag träffat och främlingar. Somliga hade jag hittat via Kamratposten, denna klippa i tidiga tonåren. Jag har kvar buntar med brev från den tiden, det finns inte en chans i helvetet att jag kommer att kasta dem! Inte för att jag läser dem numer, men det är skönt att se dem och veta att det en gång fanns någon som satt ner och tänkte på mig när de skrev allt det där. Att ha en långsam monolog med en annan människa i åtanke. Jag gillar det.

Det är inte svårt det här. Man behöver inte ens ha en fin handstil eller veta hur man skriver brev (det finns inget hur, det är bara att prata på papper), man behöver inte ha fint brevpapper eller speciella kuvert - man behöver bara skriva, adressera och skicka.

Udda Engström c/o Ormes Törnskärsgatan 2d 217 44 Malmö SWEDEN

For those finding their way here through Month of Letters twitter (or any other means not relating to Swedish), here's the gist of it: I'll participate in Month of Letters this year, as I did the last, and I'll answer any and all letters I receive. I make no promises as to the quality of my English, or my English grammar, but if you can stand that please write to me. I'm looking forward to write letters and I'd love to hear from you!

Dödslinjedagen till ära

Så, igårkväll gick mitt manus iväg till förläggare för bedömning och om det anses vara något att jobba med så går det till redaktören. Ja, jag är nervös. Spelar ingen roll att jag vet hur mycket tid jag lagt på det eller hur mycket bättre det är jämfört med mina tidigare försök på samma manus (jag skickade in upplaga 4.5 nu, för dem som räknar med därhemma). De senaste veckornas mardrömsfyllda nätter (jag drömmer mycket livliga mardrömmar när jag är stressad, det tror jag att jag sagt förut?) har förstås fått mig att fundera på varför jag gör det här egentligen och det har spridit sig som vågor på vattnet. Så min mans kollega skickade den här länken till honom, att visa för mig för att muntra upp mig. Och jo, nog är det så alltid: Arbetsannons - har du det som krävs för att bli författare? 

Mitt i allt det här har jag förstås också funderat en massa på min skrivprocess, i vild förhoppning om att det kommer att leda till en förutsägbarhet i arbetet så att jag kan planera in fullständiga psykbryt, självförtroendesvackor och arbetstoppar och maximera min textproduktion därefter. Eller i alla fall göra livet lite lättare för mina nära och kära (som alla ställt upp likt superhjältar!). SvD skriver om en sammanställning av kända författares skrivprocess, det är så att man vill läsa. Men min senaste tid skiljer sig markant från deras utsaga - jag har haft skrivkollegor över på skrivstuga i vardagsrummet flera dagar. Det har gjort skillnad. Mindre slösurfning, mer direkta svar på frågor, färre tillfällen av fullständigt stillastående och många intressanta diskussioner om allt som har med skrivande och språk att göra. Karin, Karin och Therése, tack!

Nu ska jag gå på Hollandia, äta tårta och svara på fina brev som jag fått under månaden. Det är fortfarande en vecka kvar (lite drygt) av Month of Letters. Skriv något fint till någon!

Brev, det nya gamla

De senaste månaderna, och särskilt de senaste veckorna, har jag kommit hem varje dag och öppnat dörren förväntansfullt. På hallmattan ligger det en hög papper och jag har kastat mig över dem på ett sätt som jag inte kan minnas att jag gjort sen innan tonåren och jag hade brevvänner från Kamratposten. Det jag väntar på är alltså brev och det jag brukar få är bara post. Det är en förbaskad skillnad på brev och post. Post är alla fönsterkuvert, reklamutskick, gratistidningar, kataloger och annat jox som trycks in genom lådan.

Brev är skrivna för hand eller på maskin, stoppade i små kuvert och adresserade till mig som person, inte mig som personnummer. Eller, som just nu, adresserade till min rollperson i Poste Restante. Och som sagt, jag väntar på dem med en förälskelses otålighet.

Brev har förvisso fascinerat mig länge, med brevromaner som en lycklig biprodukt man kan läsa när man inte får egna brev, men just nu är de mer fascinerande än annars. Jag känner att jag håller på att jobba upp suget efter nästa projekt, och att brev kommer att vara vägen dit.

Hursomhelst är jag inte ensam om den här vurmen för brev, Mary Robinette Kowal som skrivit Shades of Milk and Honey har utlyst en utmaning i februari - The Month of Letters. Den är rätt enkel och helt genial: skicka något med posten varje dag under februari månad (utom söndagarna), svara på alla brev du får. Färre ord än NaNoWriMo och i gengäld ger man någon glädjen av att komma in genom dörren och hitta annat än post på hallmattan. Hon har precis satt fingret på skillnaden mellan brev och mail i sitt inlägg. Kowal har dessutom kryddat det hela med att svara på brev skrivna till Jane från Shades of Milk and Honey, naturligtvis med gåspenna och tidstypisk handstil, så som Jane skulle svara.

Jag tycker att idén är urcharmig och tänker försöka hoppa på den. Skulle någon ha lust att skriva till mig lovar jag att svara med ett handskrivet brev eller kort, innan februari är över. Vill man skriva till Udda går det bra också, hon kommer i så fall att svara som om det var juli-augusti, dvs tiden mellan Udda verklighet och Särskild. Hur känner ni inför brev? Är det er grej, eller är det något som är bäst lämnat till historien? Har ni/har haft brevvänner?

Här är adressen ifall någon är hugad: Nene Ormes Törnskärsgatan 2d 217 44 Malmö

Ifall man vill skriva till Udda så heter hon Udda Engström och nås c/o Ormes, på adressen ovan.