Det är långfredag och SF-bokhandeln i Malmö har stängt - men det betyder inte att ni behöver stå utan böcker! Vi har lämnat ett påskägg i form av en bokhylla utanför dörren, det är bara att ta för sig. (Vi har öppet imorgon, lördag, om det är en specifik bok ni vill ha, men tills dess ...)
Det har varit en tung vecka rent politiskt här i stan. Det torde inte råda några som helst tvivel om var jag står, mänskliga rättigheter, allas lika värde, de demokratiska grundstenarna osv är saker som är grundläggande för mig som person och för anledningen till ett samhälle över huvud taget. Så att den svenska politiken glidit allt mer åt brunt och att media korrigerat sitt språk för att städa upp efter osmakliga åsikter gör mig så jävla förbannad. Att det plötsligt är ett extremt ställningstagande att vara mot rasism, att det är en uttalad politisk åsikt och inte bara medmänsklighet att tycka att alla är lika värda, att ett rasistiskt parti får lov att diktera hur andra ska prata om grundläggande mänskliga rättigheter gör mig så trött. Tack och lov finns det folk som kan tänka vettigt, som kan se förbi främlingsfientligheten till det som spelar roll - vi är alla människor, människor har inte olika värde beroende på var de kommer ifrån och ett samhälle är inte bättre än hur det tar hand om sina svaga och utsatta oavsett hudfärg, sexualitet eller religion. Den stora demonstrationen mot rasism här i Malmö värmde mig väldigt, och brandmännen som startade Brandmän mot rasism på facebook är också människor med hjärtat på rätta stället. De är sådana jag ser upp till. När det började strömma in bilder till dem för att visa stöd (kolla in fotoarkivet där) blev jag rörd igen och igen. Det är det finaste på facebook på länge och jag gläds åt att få bildbevis på att det finns många som tycker som jag, från alla sidor av samhället.
Självklart är vi som bokhandel också mot rasism och vi visade också vårt stöd.
Ett av sätten att bredda sina vyer och tänka i andra banor än man är van vid är förstås att läsa om andra än de som liknar en själv. För mig är läsandet alltid detta först: att vara, göra, tänka och känna saker jag inte skulle ha gjort utan böcker. Det är mycket som skrivs av och om personer som kommer från samma form av kultur som jag, men det ger mer att läsa om annat, och för den sakens skull gjorde vi en liten lista på böcker som kan hjälpa till.
Det här är dagens fynd, tack Camille för att du gjorde mig uppmärksam på det! Mark Lawrence har börjat en omgång av titeldomino och folk har verkligen visat framfötterna. Jag har lagt alldeles för mycket av min morgons skrivtid med att leta igenom min bokhylla för att hitta mina egna brickor. Vi får se om jag återkommer med min egen kedja senare, det känns som något jag borde backa ifrån med stor försiktighet, så jag inte blir uppslukad.
Tidningen Vi Läser har en omröstning om vem som är Sveriges trevligaste bokhandlare och jag har den stora äran att vara nominerad och numer uppe i placering dessutom. SF-bokhandeln som kollektiv är den översta bubblaren (i skrivande stund) och vi är förstås tvärstolta över det här (jag lite mer än de andra säkerligen). Om ni känner er hugade att lägga en röst på en bokhandlare (det finns gott om andra att välja från också) så är omröstningen öppen till den 13/12.
(Tredje december-avsnittet ligger uppe på Steampunkkalendern nu: möt Beatrice, arkeolog och egyptolog med sena arbetstimmar.)
Swecon var i helgen och det var en trevlig upplevelse, som alla kongresser jag varit på faktiskt. Listan är inte fasligt lång, det medges, jag var på min allra första kongress och mitt första Swecon i Göteborg 2010 (som hedersgäst). Det gav mersmak och året efter hölls Eurocon i Stockholm (som var det årets Swecon dessutom) och jag var där. 2012 var ett tätare con-år för min del, jag var på Åcon på Åland, 4th Street Fantasy i Minneapolis, Swecon i Uppsala och World Fantasy Con i Toronto. I år har jag hunnit med Finncon i Helsingfors, Fantasticon i Köpenhamn, Swecon i Stockholm och ska snart vidare till World Fantasy Con i Brighton. Och nästa år är det planerat att bli Wiscon i Madison, Loncon (ett Worldcon i London) och Swecon i Gävle. Nå, jag förekommer mig här. Swecon 2013 var det det handlade om. Resan började utan kaffe eller frukost på en morgonryckig buss genom Malmö. Det var inte riktigt hur jag hade tänkt mig att börja min dag, men somliga morgnar är inte som de ska. Hursomhaver anlände jag i tid till Centralen i Malmö, i så pass god tid att jag kunde skaffa mig kaffe och frukost där istället, och möta upp med SocialistSimon och Pål Eggert på perrongen. Inte bara skulle vi vara på samma tåg, Pål hamnade dessutom mittemot mig och Jenny Milewski som klev på i Lund. Jag satt och gladde mig åt att Pål läste hennes Skalpelldansen på vägen dit och sa alltså inget innan hon klev på. Det är en alldeles speciell känsla att se någon läsa ens bok ute i det vilda och det måste ju vara ett gott omen för resan om det var det första som hände.
På vägen upp passerade vi snö (!) men till min stora glädje var det inget som höll i sig utan Stockholm var bedövande vackert i höstfärger och skarpt solljus. På stationen fångade jag och Jenny upp Maria Turtschaninoff som flugit in från Finland och Kapten Karin som rest med Blå tåget från Göteborg. Det i sig skulle visst vara en tågupplevelse värd besväret. Vi tog vårt pick och pack och drog hem till Sara Bergmark Elfgren där vi hyste in oss - och prompt dubbade stället till värdshuset Stegrande Enhörningen. Och det var nätt och jämt en mellanlandning innan vi satte av mot Sickla och Dieselverkstaden.
Swecon var inhyst i charmerande lokaler i Dieselverkstaden, med riktiga scener och upphöjda läktare för publiken. Man såg alltid ordentligt, ljudet var välriggat (jag var djupt imponerad den morgon jag såg en av teknikerna sätta upp mikrofonerna med en ipad (?) i handen och knäppte framför mikrofonerna som ljudcheck. Jösses, vi lever i framtiden) och det var tre programspår igång hela tiden. Vilket förstås gav huvudbry. Så många punkter en skulle vilja gå på men naturligtvis krockade de med varandra. Hela. Tiden.
På fredagen var jag på öppningen av kongressen, där den ryska docka som brukar innehålla Swecons ande och öppnas och stängs under ceremoniella former försvunnit! Jag andra diskuterade vad som kunnat hända och kom fram till att antingen har vättarna stulit Swecons andes behållare (men möjligen inte själva anden), eller så har den gått upp i atomer och spritt sig över oss alla för evigt. Jag lutar åt vättarna, den kommer att dyka upp där vi minst anar det.
Sen lyssnade jag på Jo Waltons hedersgästintervju. Hon är en av mina favoritförfattare, sjukt duktig språkligt, intressanta historier och spännande karaktärer med djup och eget driv. Till och med den av hennes böcker som jag var minst betagen av när jag läst ut den gör ständiga återbesök i huvudet på mig. Hennes Among Others är helt jävla fantastisk, så ni vet. Och trevlig är hon. Hon fortsatte att visa sin skarpsynthet och insatthet under resten av kongressen.
Så satt jag med i en panel om urban fantasy. De eviga frågorna om vem som läser och vem som skriver och vad det egentligen innehåller dryftades. Vid det här laget är jag duktigt trött på att sådant som passar in under urban fantasy men är skrivet av män absolut inte skulle kunna vara det - eller så är allt det där med känslor skrivet av kvinnor egentligen paranormal romance och hör inte hemma i samma kategori - för aldrig att de seriösa männen skulle kunna dela genre med de där känsliga brudarna. Jösses vad det tär på mig att behöva ha den diskussionen igen och igen och igen. Och vad irriterad jag blir på tanken att en quest efter kärlek, en sann relation eller intimitet skulle vara mindre farlig för en själv, eller mindre intessant eller mindre viktig än alla de andra äventyren. Jag lyssnade på en panel om skräck också, och de varianter av skräck som dryftades hamrade hem mina åsikter ännu mer. Det finns en stor överlappning mellan alla dessa subgenrer (förstås!) och det är gradskillnader som avgör var man hamnar. Eller möjligen åsikten hos läsaren.
Och om jag aldrig hör någon slentrianmässigt skämta om YA och urban fantasy på ett nedlåtande sätt igen så är det fortfarande för snart.
Men det här är en del av en längre diskussion kring vad som utgör fans av något, vad som får plats i fandom och hur vi formar genren och dess status genom hur vi pratar om den. Jag får nog klippa ut det och spara till ett senare tillfälle. Låt oss nöja oss med att jag passade på att prata om det här med flera olika och hade intressanta om än blodtryckshöjande samtal.
Hursomhelst snubblade vi hem till Den Stegrande Enhörningen för lite välförtjänt sömn såsmåningom, och tog vägen förbi Slussen som är ett tvättäkta dystopiskt landskap i sig självt. Jag har för mig att de använde en del av den där undersidan i Äkta människor? Välvalt i så fall.
Lördagen var helt otroligt fin så vi bestämde oss för att promenera längs vattnet till tåget. Jag bor i en stad vid havet men Stockholm har helt enkelt mer hav inne bland sin stad än vad Malmö lyckas med. Det är fint. Väl tillbaka på Swecon kastade vi oss rakt in i programmet. Jag lyckades gå på en panel om Forteana som var väldigt intressant. Jag hade ingen aning om hur Fortean Times började eller att det var den Charles Fort Caitlín Kiernan menade med sin samling. Man lär medan man lever.
Direkt efter började Worldbuilding in stories som för mig glider ihop med How do you make a plot, kanske för att Jo Walton satt med på båda, men av dem minns jag särskilt saker som sades på plot-punkten. Jo Walton berättade att hon tänker sig att varje slut ska vara tungt nog att väga upp (hålla nere? hålla på plats?) all den text som kommit före slutet. En novell kan ha ett lätt slut, en roman kräver ett tyngre, en trilogi är då i behov av ett stadigt slut. Det låter så rätt! Och skrämmande! Jag och Susanna Nissinen som satt bredvid mig såg på varandra med samma blick "jösses, så är det förstås!" och tänkte på våra serier. Jag tror att vi båda plötsligt önskade oss enbart fristående romaner i vår framtid. Det spelar ingen roll att jag har ett slut planerat, det blev plötsligt så väldigt tydligt hur jag borde förhålla mig till det.
Efter lunch var det dags för en steampunkpanel som jag satt med på. Det var extra intressant att prata steampunk med Anna Davour som är med och håller i nästa års Swecon - Gävle Steampunkfestival! Jag har höga förväntningar på både festivalen och på den som kongress. Panelen var förstås inte utan höjdpunkter, Lavie Tidhar påstod att han skrivit steampunk av misstag men medgav att han gjort en ny steampunkserie (graphic novel-serie) så det verkar som om urverksgudarna inte släppt iväg honom, misstag eller ej. Själva definitionen av steampunk tror jag inte vi kom närmre här än på någon annan panel om det, men det är alltid roligt att prata om.
Jag gick på Jo Waltons Guest of Honor-tal och fick höra det hon höll som hedersgäst på Wiscon det här året. Sen tog hon frågor från publiken och berättade bland annat att hon läser 450 böcker om året! Att säga att jag var i shock var en underdrift. 450! Visst, hon ser inte på tv och tränar inte och gör inga av de där andra grejerna, men ändå. Hon måste vara snabbläsare också. Hoppas jag. Mina 50 om året har aldrig känts så ... futtigt.
Efter det tog jag nog lite slut. Jag hade missat panelen om Finlandssvensk fantastik som gått samtidigt som talet, men hade utsända där som rapporterade (och förstås satt Maria i panelen) och pratade lite med några av dem innan jag gick in på Dark fantasy-panelen. De verkade inte komma överens om vad som var dark, vad som var grim och vad som var grimdark och jag gled ut igen. Det var utan tvekan dags att äta något.
Middagen hade jag turen att dela med nya och gamla vänner och eftersom om restaurangen stängde så fort vi ätit upp drog vi vidare till baren på Dieselverkstaden och stannade där till stängning. Efter hand som panelerna tog slut kom folk ner eller gick hem.
När vi kom tillbaka till Den Stegrande Enhörningen serverades det skumpa och vi hade en grundlig genomgång av de paneler vi respektive hade besökt under dagen, så att vi inte behövde känna att vi missat alltför mycket. Effektivt, på min ära!
På söndagen fick vi börja med att packa och låsa in bagaget på stationen innan vi gav oss ut till kongressen. Vi kom lagom till en panel om att göra fantastikfilm i Sverige. När jag tänker efter har det gjorts fler fantastikfilmer än jag egentligen funderat över som sådana. Svart lucia är en av mina favoriter från förr och jag är ett stort fan av Äkta människor och av Låt den rätte komma in.
Sen var det dags för Karin Tidbecks hedersgästintervju och hon är ju alltid rolig att lyssna på. Det följdes sen av den sista panelen jag såg, som handlade om bristen på kvinnliga sf-författare. Folk på den panelen hade väldigt olika sätt att närma sig frågan och det gav en riktigt underlig paneldiskussion. Jag önskade mig ett annat slut på kongressen än vad den gav, men man kan inte få allt.
För att riktigt runda av det åt jag lunch med hela äventyrargruppen och flera nytillkomna kamrater innan det var dags att vinka farväl till vår värdinna och styra kosan söderut.
Det har gått tre dagar och jag är fortfarande lite matt av allt - de underbara människorna, den myckna mängden böcker, alla tips på framtida läsning, alla tankar om skrivande (jag plottade en hel berättelse under worldbuilding-panelen så nu har jag till NaNoWriMo), alla intressanta samtal. Det kan kanske bli för mycket av det goda? Jag får åka på Swecon nästa år och prova den tesen tror jag.
(som vanligt uppdaterade jag twitter och instagram under tiden, kanske letar sig bilderna hit så småningom, men annars vet ni var ni finner dem)
Den här gör segervarv i mina sociala medier just nu, den är helt underbar så jag förstår dem! Jag är själv Tilda-partisk och tycker att hon kunde göra vem som helst, men flera av de andra är också fullträffar! Jag skulle se den här filmen. Lätt.
Rätt sätt att sälja bil till mig - just add nerdiness. Jag såg och älskade mini-Vader och när Peter Stormare snyggar till VW är jag helt på hans sida. Och nu det här: [youtube http://www.youtube.com/watch?v=WPkByAkAdZs]
Och ifall någon undrade - jag gillade verkligen Star Trek: Into Darkness. Men allvarligt, när ska det komma med fler tjejer? När ska de få prata med varandra?
På tal om inget speciellt så tänkte jag bekänna färg. Jag är awesomist.
Dagens video är utan tvekan den där Smeagol sjunger Mad World. Tack världen, tack internet, tack underbara människa för att det här är något som finns! [youtube http://www.youtube.com/watch?v=2INfnfP4wU8&w=853&h=480]
"Deagol said that we could have the precious ... or something like that."
Jag är ett fan av Harry Potter-serien, jag är ett ännu större fan av Alan Rickman och att höra honom prata om sin rolltolkning och hur han tänker kring att vara Snape är ljuvligt. Jag inser att jag verkligen, verkligen saknar att ha en Potter-film att se fram emot, ett återbesök som är garanterat nytt för mig. Nu har jag förstås möjlighet att läsa om eller se om, men det är inte nytt. Det är slut och det är bitterljuvt. Tack och lov finns fan-filmklipp som det nedan. En kort sekvens av Snape-scener med Alan Rickmans röst i bakgrunden. Njut!
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=i16NigDQ2HA]
Man vet att man skriver fantasy när man lägger hela kvällen på att pyssla med ett magisystem för att man bestämt sig för att en person har en maigisk artefakt. Jag menar, om det finns magiska saker så måste jag veta hur de kommer till, vad det är för slags, vad de kan göra, vem som gör dem (om de går att tillverka), hur länge de håller, om det kräver aktivering, hur lång räckvidden är, vem som kan använda dem, när de kan användas och om det finns nackdelar. Nackdelarna är i sin tur föremål för ovan kriterier. När sen allt detta är bestämt så måste jag se över den här historien, den här karaktären, den här scenen och igen göra valet att ha med magiska föremål eller inte. Och om jag gör det så måste jag gå över mina framtida planer på historier och bestämma för dem också. För finns det ett föremål så finns det flera.
Bah. Och de som inte vet bättre säger att fantasy är lätt att skriva för det är ju bara att hitta på.
Jag har blivit nominerad till ett pris, till Suecica Astrum Erratus Praemium 2012, tillsammans med bla värdiga kandidater som hela SF-bokhandeln och tv-serien Äkta människor. Om man är medlem på Star Trek Database så får man rösta. Kolla in kandidaterna och gör ett val. Jag är lite tagen faktiskt, den enda rimliga reaktionen på det här är förstås att brista ut i sång:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=X6oUz1v17Uo&w=640&h=480]
och förstås:
Lyssnar på podcasts från SF Squeecast om allt möjligt. Intressant och insatt från några av genrens mest spännande namn om några av genrens mest spännande företeelser. Och lite grann som att sitta i ett av deras vardagsrum och lyssna när de pratar med varandra, opolerat och ärligt. Nu är de sista detaljerna klara för två av årets kongressbesök. Det blir Åcon (17-20/5) och Kontrast (3-5/10).
Åcon har den fantastiska Cat Valente som hedersgäst och jag håller på att välja vilka böcker jag ska släpa med mig för signering. Hon har gjort makalösa böcker och är en lysande stilist, hon är också trevlig och rolig på Squeecast (se ovan).
Kontrast har många hedersgäster och de är alla värda att åka till Uppsala för, tillsammans borde de vara oemtotståndliga: Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg, Joe Abercrombie, Peter Watts och Kelly Link.
Båda har anmälningarna öppna, vad väntar ni på? Och ni vet väl att om man betalar sin medlemsavgift i god tid så ger man arrangörerna chansen att använda de pengarna till roliga saker man får uppleva? Inte? Nu vet ni.
En dag då man använder Potter-verse i daglig konversation, muntligen eller mailledes, är en bra dag. (måtte det fortsätta vara en bra dag, jag behöver en bra dag ...)
Och för de som undrar - den snabba versionen av Potterböckerna (den består ENBART av SPOILERS, you've been warned):
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=qAtWruM0CJc]
Peppar för Nördcafét imorgon med intervju av tidningen City. Journalisten frågade "Och hur nördig är du då?" varpå jag kände mig nödgad att granska mig själv: Jobbar i Science Fiction-bokhandeln. Skriver fantastik. Läser genreböcker till 90 %. Blir exalterad av nyheter om luftskepp för tung frakt, solstormar med tillhörande norrsken, mystiska nya arter under Antarktis, arkeologiska lämningar man inte hittat förut/som belyser en tidigare okänd händelse/på platser där de inte hör hemma, etymologiska tolkningar, nästan allt på io9. Anser att serieromaner är en högtstående konstform. Möblerar resten av mitt hem efter bokhyllan i vardagsrummet. Citerar film som sätt att prata. Eller tv-serier. Eller lolcats. Har vid mer än ett tillfälle frågat mig själv: What would Buffy Summers do? Eller utbrustit i: Winter is coming! vid snö och minusgrader. Föredrar tv-serier framför film. Förvandlas till darrande fangirl av Neil Gaiman. Har på djupaste allvar funderat över vilken superkraft som skulle vara bäst samt vilken jag troligen skulle fått. Högsta önskan som liten: att bli astronaut. Högsta önskan som vuxen: att åka till rymden (och att komma tillbaka igen).
och kom fram till att jag nog var 10 på en skala från 1 till 10. Jag var frestad att säga 9, för att inte verka besatt, men eftersom jag tittade på min bokhylla vid tillfället fanns det inte riktigt utrymme att låtsas.
Först Margret Atwood och science fiction och nu det här: I dagens DN har Heberlein gett sig på skräcklitteraturen och verkar tycka att skräckläsare är folk som inte klarar av att hantera verkligheten. Gudars skymning vad sånt snack tröttar ut mig! Det finns gott om andra som har sagt saker om hennes påståenden, jag vill särskilt peka er mot Pål Eggerts svar. Läs kommentarerna också när ni ändå är igång, diskussionen fortsätter där.
Vad är det som får tyckare och vetare att tro att bara för att man läser litteratur med övernaturliga element så skulle man inte kunna göra metaforiska jämförelser eller djupare analyser av sin samtid och tiden då litteraturen skrevs?
*suckar trött åt tjatet om att vampyrer skulle vara en trend* *suckar sen igen åt hennes 'tips' till författare*
Goda nyheter! Först: Stefan Ekman, sf-pecialist extraordinaire och doctor i fantasy, håller ett föredrag i Kristianstad den 27:e, 18.30-20.00 på Regionsmuseet. Han är en lysande föreläsare, väldigt insatt och har alltid spännande saker att säga. Den här gången ska det handla om artificiell intelligens, hur vår verklighet påverkar den nya science fiction-litteraturen. "Och den fråga som ständigt väcks är: hur ser en värld ut där vi inte längre skapar tänkande varelser till vår avbild utan utifrån våra behov? Utgör den intelligenta tekniken ett hot mot oss – eller är den vårt sista hopp?" Det är gratis inträde.
Sen något för alla dem som inte kan komma till Kristianstad:
Utbildningsradion ska sända programmen de spelade in på Eurocon, imorgon (den 22:e) kl. 16.00 på Kunskapskanalen, och sen läggs de upp på UR:s Play-sida på nätet.
Det blir ingen bokmässa för mig i år. Sakers natur har konspirerat mot mig och resultatet blev att jag uteblir. Men det finns chans att träffas, prata böcker, ställa frågor och hänga med andra bokintresserade ifall man är i Lund den 28:e september. Studiefrämjandet har bjudit in mig att prata som uppstart för deras bokcirkelssatsning. Så missa inte det! Eftersom den enda länk jag hittar är ett facebookevent så kommer alla detaljerna här också:
Studiefrämjandet i Lund Fabriksgatan 2 19:00-22:00
"Dags att värma upp in för bokhösten. Studiefrämjandet Lund bjuder in till ett samtal med författaren Nene Ormes som berättar om sitt författarskap, boken "Udda verklighet" och kommande projekt. Vi undersöker också intresset för bokcirklar i alternativgenres. Scifi, fantasy, cyberpunk, vampyrer etc. Inget är för obskyrt eller konstigt. Ta med dina vänner eller kom själv. Alla är välkomna!"
Över hos Sara på Glorybox diskuterar vi paranormal romance, fantasy, hur böcker som skrivits av kvinnor tas emot och lite annat - kolla in om det är er grej. Min ståndpunkt är att jag inte skyr en bok på grund av den genrebenämning den fått. Genrer är till för att sätta böcker i hyllor eller sälja in dem till bokhandlar eller till äventyrs forska om dem. I övrigt är det ett klumpigt verktyg som inte ensamt är anledning nog att välja eller välja bort en bok att läsa.
Åka frågade var jag/man hittar böcker som är bra inom genrer man inte provat förut och jag säger som till kunderna i butiken - man frågar, man chansar och man bygger sig en uppfattning om vilken sorts rekommendationer man kan ta från olika personer. För mig är det en väldigt interaktiv sysselsättning att välja böcker och jag har hittat pärlor inom alla genrer som jag troligen inte skulle ha plockat upp om jag inte gått på rekommendationer.
Hursomhelst. Samtalet fortsätter borta hos Sara.
Tillägg: The Hundred Thousand Kingdoms som startade Saras tankegångar sätts hos oss på SF-bokhandeln under fantasy. Inte för att vi tycker att några av våra genrer är överlägsna andra utan för att vi kategoriserar den typen av historia som just fantasy och inte paranormal romance. Bara för att en fantasybok innehåller romans så gör det inte den till en självklar paranormal romance-bok, det krävs mer för att det ska bli en paranormal romance, pr har höga krav precis som andra genrer. När det kommer till att vara bekväm med sitt läsande så har jag inga problem alls med att stolt proklamera att jag läser chicklit utan att skämmas och jag läser romans utan att skämmas också. Varför skulle jag? Jag skriver urban fantasy utan att skämmas, och enligt Elizabeth Bears sammanfattning av genrervärlden så är urban fantasy längst ner i den där hackordningen genresnobbar hittat på.
Photo copyrights ©Frantzdatter Photography
Powered by Frantzdatter
