Dagen i punkter

¤ Skar mig i handen när jag packade upp - blodvite för bokhandeln! ¤ Glass i solen.

¤ Fick veta att Udda verklighet är månadens val för Adlibris Fantasyklubb!

¤ Lyckades fånga Udda verklighet när den dök upp Adlibris 'senast sålda'-ruta. Bildbevis  säger ni? Här:

Att se sin egen bok i den lilla rutan är en besatthet jag ärvt av en författarkollega (H, den här är till dig), jag är glad att kunna pricka av den från listan! Nu ska jag bara se någon läsa min bok på bussen också så har jag verkligen sett den fylla sitt syfte i det vilda.

Resten av dagen kommer att ägnas åt att packa och förbereda för morgonen - då bär det av till Condense, Swecon 2010, för en helg full av strängteori, first-contact-sf och fantasy nu och i framtiden. Ska bli fantastiskt roligt!

Condense Swecon 2010

Jag är inbjuden att medverka på Condense, sf-kongressen i Göteborg, som i år dessutom är Swecon 2010. Det är den 18-20 juni och programmet finns här. Jag är uppspelt över att jag blivit ombedd att komma och helt exalterad över att få träffa Justina Robson! Som om inte det räckte så verkar paneldebatterna och föredragen bli riktigt intressanta också. Jag ser fram emot att lyssna på Stefan Ekman som ska prata om hur det är att forska i fantasy. Jag har hört honom föreläsa tidigare och han är riktigt duktig.

Så, vi ses kanske där?

Somliga dagar rockar

En läsare kom in i butiken, med en bukett blommor och ett vackert beröm. Han hade köpt boken, trots att han inte gillar böcker på svenska, gått och satt sig vid kanalen och försvunnit in i den meddetsamma. Lite senare hade han funderat på att leta efter brunnen, men blivit påkommen av polisen med händerna på staketet. När han försökte förklara vad det var han gjorde bad de honom blåsa i ett alkotest. :)

Jag är glad att han inte fick några påföljder för det, men jag är faktiskt ännu gladare över att han gick dit och kollade. Och jag är gladast över att han berättade om det för mig.

Dag för media

Idag har jag pratat och pratat och pratat. Om mig, min bok, min värld, mitt skrivande. Jag är rätt trött på mig själv nu, så jag ska fatta mig kort. Radiointervjun med P3 Kultur var först ut och det var väldigt annorlunda från att vara i studio i direktsändning. Sara, reportern, hade en massa udda frågor att ställa och vi pratade en hel del både med och utan mikrofon. Jag gillar verkligen radio.

Sen hade jag två timmar att pyssla med novellen till Aluma. Jag har en novell jag är stolt över, men den är alldeles för lång. Det är sagt att det ska bli 9000 tecken och den landar på ca 11000. Jag försökte skära ner den utan att kompromissa på stämning, handling eller karaktärer utan framgång.

Sen var det tv-intervjun. Tv är verkligen ett annat djur än radio. Kameran är med som en tredje samtalspartner. En partner som behöver se saker ur alla möjliga vinklar, på alla möjliga avstånd och i ständiga 5-sekundersklipp. Jag har aldrig gjort en tv-intervju förut så det var fantastiskt roligt, men vad nervös jag var innan! Som vanligt lugnade det ner sig när jag väl var igång, men jag höll på att smälta bort av nerver innan.

Det var förvirrande att säga snarlika saker en gång till, fast till en annan person, jag var inte säker på vad jag redan sagt.

Precis innan tv-reportern, Nikolai, dök upp slogs jag av en idé till en novell. Det skulle bli så bra! Hoppas den håller hela vägen, jag är verkligen nyfiken på den här historien så det kan bli hur intressant som helst att skriva.

Det har varit en spännande dag men nu är jag helt färdig och det kommer att bli tidigt isäng känner jag.

Vilken dag!

Det började med en liten skrivstund och att jag mötte en deadline en dag tidigt. Sen var det dags för intervju i P3 Populär och jag blev otroligt väl omhändertagen innan, under och efter av Julia medan samtalet med Hanna Fahl var lika roligt som vanligt. Jag kom därifrån med humöret på topp och lite av en minneslucka när det kom till vad jag sagt. Förutom att jag svor i radio. Fy på mig.

Jag firade mitt första radioframträdande som författare med en ny datorväska och en mumsig lunch. Och jag hinner inte mer än tillbaka till bokhandeln förrän dagen rusar i taket! Topplistan för maj månad har kommit. Det är så man blir svag i knäna! Här, se själva: Jag vet att det är för alla de fantastiska människor som kom in på signeringsdagen och de första dagarna och sen gick hem och berättade för sina vänner. Jag är överväldigad. Och glad förstås! Och i gott sällskap!

Sen kom folk in i butiken efter att ha hört radioprogrammet, folk skickar gratulations-sms och jag fick till och med ett email med musiklänkar till steampunkmusik producerad här i Sverige (efter att ha nämnt mitt nästa projekt i intervjun).

Efter lunch fick jag en finfin recension och dessutom goda nyheter om ett uppdrag till hösten. För att inte tala om att jag blev bokad för nästa radiointervju. Som är redan på tisdag.

Och jag har fått en wikipedia-artikel. Wow.

Ja jösses. När det regnar så öser det ner!

Slut på veckan

Det har varit en galen vecka, inget snack om saken! Jag har njutit av allt, inklusive nervositeten och försökt att komma ihåg precis hur allt har känts så att jag kan komma tillbaka till det senare. Det finns ingen chans att göra det här två gånger och jag vill vara säker på att jag kramat varenda droppe ur den här upplevelsen innan den är över. Jag gillar att göra saker för första gången. Den här veckan har jag haft min allra första signering, mitt första smygsläpp, mitt första lanseringsparty och min första "turné" (ordet använt i sin lösaste bemärkelse), jag har blivit kontrakterad för en novell för första gången och om man inte räknar mitt examenskalas så har jag haft mitt första releaseparty också. Och jag tror aldrig att jag fått så mycket välvillig uppmärksamhet från så många människor jag inte känner. Det är också första gången jag blivit inbjuden som författargäst på ett konvent.

Jag tycker nästan lite synd om nästa vecka som ska försöka leva upp till den förra veckans standard. Fast man tycker att det är som dömt att misslyckas tror jag att veckan kommer att göra sitt bästa.

Jag ska bli intervjuad i P3 Populär på torsdag kl 10.00, ska skriva en liten sak till P3 Kultur, ska påbörja novellen som jag blivit ombedd att göra (mer om den senare) och jag ska försöka få ett stadigt grepp om nästa bok. Det är dags nu, det kliar i fingrarna.

Förresten, berättade jag att Udda verklighet håller på att sälja slut? Inte bara i butiken (där vi haft problem att hålla den hemma) utan hos distributören och förlaget. Den ska gå till omtryck senare i sommar, men just nu börjar den ta slut. Det är en otroligt häftig, och rätt overklig, känsla.

Hoppas era veckor har mycket roligt som väntar på er också!

Färdigfirad debutant

Idag vaknade jag mör men lycklig. Det här med att fira tre dagar i sträck är väl bra och så, men attans vad trött man blir! Dag tre på min underbara debut (jag tänker hålla mig till den uppfattningen tills någon tar mig ur den) innebar en släppfest för de närmaste och jag kastade mig in i förberedelserna när jag kom tillbaka från Göteborg.

Folk kom, folk åt och drack, folk köpte böcker och jag signerade och pratade och gottade mig åt upplevelsen. Och även om jag vaknade idag med en vag känsla av att jag sagt olämpliga saker de minuter jag hade mikrofonen i hand så var det ändå en bra dag. En underbar dag faktiskt. (Mer om den på Debutantbloggen). Jag kommer troligen att glädjas åt blommorna, foton och plötsliga minnesbilder ett tag till.

Och i samma ögonblick som jag tänker 'nu ska jag bara släpa mig till jobbet också' så ser jag ut i vardagsrummet, där vartenda ämbar vi haft som kan extraknäcka som vas har blivit fyllda. Det är ett hav av blommor och en skog av champagneflaskor därute! Jag har bubbel av olika sorter så det räcker resten av året! Ja, det är helt enkelt svårt att inte vara munter som tusan just idag!

Det känns som tisdag

Fjärilarna i magen är bråkiga så här kvällen före signeringen. När jag jobbade som reseledare brukade jag köra tisdag till tisdag-turer och den dag då jag hade som värst med fjärilarna i magen var just tisdagarna. Så mycket hängde på hur de där första timmarna gick, om gruppen gillade en, om bussen skulle vara i tid/i gott skick/ha luftkonditionering, om gästerna var på gott humör eller sura över något som hänt tidigare. Men när jag hälsat på alla, sett till så de satt bekvämt, höll i mikrofonen och började prata så brukade det gå över. Och hade det inte löst sig tidigare så brukade Karnaktemplet som första guidningstur lugna nerverna och charma gästerna. Det är så otroligt övermannande underbart att ingen kunde motstå det.

Det känns passande att morgondagen är just en tisdag, men jag önskar lite grann att jag hade Karnak som bakgrund.

I en bokhandel nära mig

Jag är petig med mitt skrivmaterial. När jag väl ska skriva för hand ska det vara sköna pennor och bra papper och det blir mer handskrivet än annars när jag håller på att starta upp projekt. Just nu är jag i startgroparna för två nya projekt och mina pennor har alla tagit slut. Pennjakt genom tre städer hade kammat noll, men idag var jag på Bokia på Hansa och tänkte prova min tur igen. En expedit såg mig där jag stirrade vilt på pennhyllan och frågade om hon kunde hjälpa till. Jag förklarade läget, att jag skrev för hand och att inte vilken penna som helst dög till det och, under över alla under, hon hade min pennsort hemma! När jag sen skulle betala (jag skaffade fem på en gång, lika bra) så konverserade hon mig artigt och frågade vad det var jag skrev. Jag skulle just till att svara när jag får syn på min bok vid kassan. Frontad. Med en blurb! Jag har glömt vad det stod (något om Malmö i alla fall) men jag höll upp boken som förklaring.

Sen kändes det lite underligt. Hon blev glad och överraskad, hennes kollega också, men jag rodnade till fötterna, svamlade lite och när de bad mig så signerade jag två av böckerna med en liten hälsning till den tänkta läsaren, sen gick jag därifrån alldeles yr och till mig.

Jag har gjort en stock-signing. Min första. Där ser man.

Siktad i det vilda!

Eftersom min bok inte är en kändisbok och därför har ett mjukt släpp så ställs den upp på bokhandlarnas hyllor så fort den kommer in. Det betyder att även om min recensionsdag är den 27:e maj så finns boken nu ute i handeln. Idag kom leveransen till SF-Bokhandeln (aka Världens Bästa Bokhandel) och vi vill ju inte vara sämre vi, så jag har fått packa upp och prismärka min egen bok. Om ni hittar den ute i det fria får ni gärna skicka en bild!

Boken!

Är den inte helt förtjusande? Jag är i fullständig och klentrogen extas över den. Pappret är tjockt och silkeslent, snittytorna svarta och på insidan av omslaget finns inte bara bilden av en väldigt nöjd författare, där finns också reklam för nästa bok i Styxx produktion - Legend av Richard Matheson. Jag har väl aldrig varit i så förnämt sällskap.

Artikeln

Jag kastade mig upp denna morgon för att hitta tidningen (Sydsvenskan) men det visade sig att jag inte var med i den alls. Däremot var jag med i Norra Skåne, åtminstone deras nättidning. Bilden blev fin, men lite mild jämförd med den superskurksbild jag fick snegla på efter fotograferingen, och texten är lagom lång och rolig tycker jag. Jag letade igenom artikeln och det enda jag känner att jag inte har sagt var just ordet 'hjärndödande'. Det är helt enkelt inte ett ord jag använder. Udda skulle ha ett jobb och jag valde det jag tyckte var min värsta arbetsupplevelse, samtidigt som det gav Udda den flexibilitet hon behöver i arbetstiderna. För mig var det en enda gräslig dag, för mina vänner som höll på med det en längre tid var det ett av de värsta åren i deras liv. Men jag har ytterligare vänner som trivdes med det och som är duktiga på det. För deras del är känns ordvalet tråkigt.

För mig var det viktigt att Udda skulle ha ett jobb hon längtade bort ifrån, men som var flexibelt i arbetstider. Jag ville att hon själv skulle ifrågasätta ifall hennes drömmar var ett resultat av att hon vantrivdes med allt annat. Skildringarna av hennes tvekan är inte kvar, men de var med i tankarna kring Udda när hon kom till. Folk säger ju gärna att man har en livlig fantasi ifall man vantrivs.

Nå, jag hade inte behövt vara så nervös inför artikeln, det är väl slutsatsen. Det var verkligen roligt, att bli intevjuad, att bli fotograferad och att se resultatet i tryck. Att det inte alltid blir som man trott, eller precis vad man sa - det får man väl lära sig att ta.