Artikeln

Jag kastade mig upp denna morgon för att hitta tidningen (Sydsvenskan) men det visade sig att jag inte var med i den alls. Däremot var jag med i Norra Skåne, åtminstone deras nättidning. Bilden blev fin, men lite mild jämförd med den superskurksbild jag fick snegla på efter fotograferingen, och texten är lagom lång och rolig tycker jag. Jag letade igenom artikeln och det enda jag känner att jag inte har sagt var just ordet 'hjärndödande'. Det är helt enkelt inte ett ord jag använder. Udda skulle ha ett jobb och jag valde det jag tyckte var min värsta arbetsupplevelse, samtidigt som det gav Udda den flexibilitet hon behöver i arbetstiderna. För mig var det en enda gräslig dag, för mina vänner som höll på med det en längre tid var det ett av de värsta åren i deras liv. Men jag har ytterligare vänner som trivdes med det och som är duktiga på det. För deras del är känns ordvalet tråkigt.

För mig var det viktigt att Udda skulle ha ett jobb hon längtade bort ifrån, men som var flexibelt i arbetstider. Jag ville att hon själv skulle ifrågasätta ifall hennes drömmar var ett resultat av att hon vantrivdes med allt annat. Skildringarna av hennes tvekan är inte kvar, men de var med i tankarna kring Udda när hon kom till. Folk säger ju gärna att man har en livlig fantasi ifall man vantrivs.

Nå, jag hade inte behövt vara så nervös inför artikeln, det är väl slutsatsen. Det var verkligen roligt, att bli intevjuad, att bli fotograferad och att se resultatet i tryck. Att det inte alltid blir som man trott, eller precis vad man sa - det får man väl lära sig att ta.

Veckans debutantinlägg

Nu är veckans debutantblogginlägg uppe på just Debutantbloggen. Det är en mer ingående genomgång av tidningsintervjun och fotograferingsupplevelsen. Har man inte läst mina tidigare inlägg så finns de under kategorin Nene.

Drömläge!

Det visade sig vara alldeles onödigt att oroa sig - fotografen var ett fullfjädrat proffs (naturligtvis!) som kom inrusande i butiken och bad mig gå ut för att få med det fantastiska ljuset precis innan regnet med de svarta molnen som bakgrund. Han sa snälla saker till mig hela tiden, berömde och var vänlig och resultatet var blev lyckat. Nu ser jag fram emot resultatet ännu mer! En artikel skriven av en journalist som fick mig att känna det som om det var en mysig hemmafest jag var på, en fotograf som klappat min fåfänga medhårs och väderlek som samarbetade perfekt. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Nu - fundera över jordens undergång på sf-bloggen. Återkommer med färdiga funderingar.

(Mar)dröm

Idag vaknade jag  med tungan klistrad mot gommen och håret på ända efter flera på varandra följande drömmar som innebar att jag gick till jobbet i precis det tillståndet. Eller ja, med kläder på också. Gudarna vare lovade. Det är inte det att jobbet inte skulle kunna ta excentriskt beteende från min sida, det är mer en fråga om att jag ska bli fotograferad av tidningen idag inför framtida blänkare om min bok och jag känner väl ett visst behov av att inte se ut som en yrvaken slashas. Jag har inte gjort några nämnvärda ansträngningar, men jag kom ihåg att kamma mig och jag har faktiskt använt mascara så jag känner mig förberedd.

Eller inte. Åh, jag kommer säkert att se ut som en nyfiken surikat på bilderna! Jag är förtjust i att bli fotograferad men har mycket lågt förtroende för de som håller i kameran. Livet har varit fullt av underliga bildbevis som styrker min misstro. Nu är ju inte detta vilken festfotograf som helst, men man kan aldrig veta.

Jag har haft tur också, jag blev fotograferad av eminenta Andreas Rasmusson för SvB och för förlagets hemsida och sen fick jag en fotografering av Andreas Ingefjord i födelsedagspresent och det var supermysigt med strålande resultat (om jag får säga så själv).

Slutnojjat nu. Fotografen kommer att vara kompetent, vädret kommer att vara trevligt och det kommer att vara över innan jag hinner ana. Så, bestämt. Dags att skriva nu.