Artikeln

Jag kastade mig upp denna morgon för att hitta tidningen (Sydsvenskan) men det visade sig att jag inte var med i den alls. Däremot var jag med i Norra Skåne, åtminstone deras nättidning. Bilden blev fin, men lite mild jämförd med den superskurksbild jag fick snegla på efter fotograferingen, och texten är lagom lång och rolig tycker jag. Jag letade igenom artikeln och det enda jag känner att jag inte har sagt var just ordet 'hjärndödande'. Det är helt enkelt inte ett ord jag använder. Udda skulle ha ett jobb och jag valde det jag tyckte var min värsta arbetsupplevelse, samtidigt som det gav Udda den flexibilitet hon behöver i arbetstiderna. För mig var det en enda gräslig dag, för mina vänner som höll på med det en längre tid var det ett av de värsta åren i deras liv. Men jag har ytterligare vänner som trivdes med det och som är duktiga på det. För deras del är känns ordvalet tråkigt.

För mig var det viktigt att Udda skulle ha ett jobb hon längtade bort ifrån, men som var flexibelt i arbetstider. Jag ville att hon själv skulle ifrågasätta ifall hennes drömmar var ett resultat av att hon vantrivdes med allt annat. Skildringarna av hennes tvekan är inte kvar, men de var med i tankarna kring Udda när hon kom till. Folk säger ju gärna att man har en livlig fantasi ifall man vantrivs.

Nå, jag hade inte behövt vara så nervös inför artikeln, det är väl slutsatsen. Det var verkligen roligt, att bli intevjuad, att bli fotograferad och att se resultatet i tryck. Att det inte alltid blir som man trott, eller precis vad man sa - det får man väl lära sig att ta.