En annan stads käresta

När jag läste Palimpsest blev jag överväldigad av många saker och det är en bok som handlar om många saker så det är inte konstigt. Den är magisk, drömsk och sensuell. Jag hade inte läst något annat av Cat Valente innan dess, möjligen förutom några blogginlägg på LiveJournal, men jag har verkligen hittat en favorit i henne. Karaktärerna är kompromisslöst och kärleksfullt skildrade av en författare som har ett lätt handlag med alla sidor av mänskliga känslor. Drömstaden Palimpsest målas upp så det känns som om man varit där, det är varje teckning av en drömd plats, varje filmscen, varje dagdröm du någonsin haft men underligare. Det finns bin där. Bara det, en bok som visar kärlek till bin. Nå, jag har alltså börjat läsa hennes andra böcker och hennes LJ och hon har nyligen varit i Melbourne på WorldCon. Det var inte en resa utan sina besvär och bekymmer men det här inlägget visar vad hon fick med sig hem. En förälskelse i staden. Det är verkligen så det känns när jag mött en ny stad. Hon sätter fingret på det och jag avundas henne inte bara hennes vackra berättelser utan hennes möte med Melbourne också.

När jag reser så är det så det känns. Jag tar med mig en berättelse hem tillsammans med minnena av brunnslocken i gatorna, utrymmet mellan byggnaderna och den där unika smakupplevelsen av något jag inte smakat förut, vare sig det är vattnet eller maten. Lukten av disel och nilvatten i Luxor. Berlins oändliga kvarter och bittra decembervind. Den åldrade skönheten i de förfallna kvarteren i centrala Kairo där åsnekärror och taxibilar varvas. Kyotos bussar och Tokyos lokaltåg.

Sen kommer jag hem till Malmö och även om jag har flera historier med mig så är jag inte på något sätt klar med min stad. Men jag kan inte sluta tänka på dem, de andra städerna, jag önskar dem allesammans en käraste som Cat Valente.

Det här måste för övrigt vara en av de häftigaste saker som någonsin hänt en författare. Det blir ännu bättre om man läst Palimpsest först, men jag tror ni fattar ändå.