Helgen var ägnad åt Kristianstad Bokfestival. Det var förtjusande väder om än lite kyligt och jag har inte varit i Kristianstad på evigheter. De håller på med någon form av renovering (tack och lov ska de inte riva allt) av rådhuskvarteret vid stationen som jag blev stående och tittade på.

Jag gick en sväng på stan, skaffade en av Burmans böcker på ett supertrevligt antikvariat och drack en kanna te på Teapot innan jag tog mig bort till biblioteket. Där speed-dejtade jag publiken i tio minuter och pratade om min kärlek till Malmö som verklig och fiktiv stad, om urban fantasy och vad jag vill ha av en historia och om Udda verklighet för de som inte läst den än. Folk var smickrande uppmärksamma under tiden och kom med frågor efteråt och önskar att jag tagit med mig fler böcker eftersom de var efterfrågade. Kvällen avslutades med ett mingelparty för arrangörer och gästande författare. Jag hade förmånen att prata med besökande från Kuba och Island förutom de svenska. De spännande diskussionsämnena varade hela vägen ner till Malmö.

På lördagen åkte jag tillbaka till Kristianstad (Det går tåg direkt från Malmö och det skånska landskapet är distraherande vackert. Som vanligt.) för att vara sällskap åt Sara BE (of Cirkeln fame). Hon hade ett par timmar innan och efter sitt föredrag och vi gick en sväng på stan för att kolla in bokborden (jättestor bokloppis över hela stan) och pratade skrivande, läsande och så många olika delar av författarskapet vi hann med under tiden. Dagens stora överraskning var när en tjej kom fram till oss och frågade om min autograf. Jag hade sett henne tidigare (hon var steampunkklädd och väldigt fin) och då hade hon hållit i Cirkeln så jag trodde hon ville prata med Sara, men nej, det var mig hon ville träffa! (Miriam, om du läser det här, det var trevligt att träffas och grattis till novelltävlingsvinsten igen!) Det är vansinnigt roligt att höra av läsare, jag är inte alls säker på att folk fattar vad det betyder för den som skriver. När jag nu säger 'den som skriver' menar jag främst mig. Det är förbaskat förmätet att tro att jag talar för alla andra som skriver, men de allra flesta jag pratat med verkar vara överens om att det är det sista steget som är den största poängen – det att nå läsare. Det håller mig intresserad i min egen text långt efter att den blivit mer ett jobb än ett nöje, långt efter att jag skulle ha slutat jobba med den om det bara var för min skull. Hur roligt det än är att skriva så är det (för mig) roligare att bli läst. Att få veta att någon dessutom gillat vad de läste är underbart!

Söndagen lade jag på att träffa Bitches United och fortsätta samtalet om text och bransch. Det är spännande och upplysande att höra så många sidor av en sak som på ytan verkar vara samma. Alla som tror att det finns ett enda sätt att förhålla sig till texten, vara författare eller en enda väg till publicering skulle bara höra våra samtal. Eftersom en av tjejerna är skrivpedagog dessutom gick jag därifrån med ännu mer övertygelse om att jag är på rätt väg med mitt manus. Alltid en skön känsla.

Så var vi då framme vid idag. Måndag. Ösregn, buggande facebook, fridag, anteckningar. Alltsammans har gett mig en underbar början på min skrivvecka.