Föredragsresultat

I tisdags hade jag förmånen att hålla föredrag på en gymnasieskola i Helsingborg som en del i deras kulturvecka och på andra klassföreläsningen var en journalist med. Det blev en liten blänkare i HD som ni hittar här. Det var spännande och rätt nervöst att vara med om och resultatet var mycket beroende av publiken. Den första klassen var tyst och den andra klassen hade en massa frågor. Jag blev till och med kramad av en grabb från den andra klassen innan jag gick och jag tror bestämt att det är den första kramen jag fått av en läsare som inte kände mig sen tidigare. Många förstagångare på samma dag där. Jag träffade Niklas Krog också. En trevlig, rolig och inspirerande författare och föreläsare. För mig är han mest känd som fantasyförfattare, men det är verkligen inte merparten av hans respektabla utgivning.

När jag fick frågan "var du nervös innan du kom hit och träffade oss?" så kunde jag ärligt svara att ja, det var jag - men det gör det inte mindre roligt! Nu laddar jag inför den 25:e då jag ska hålla storsamlingsföreläsning på en skola här i Malmö.  Flera hundra personer. På samma ställe. På tal om nervös då alltså.

Somliga dagar

Idag har jag blivit igenkänd på stan. På riktigt. Från boken. Jag passade på att göra ett inlägg om det på Debutantbloggen, för ärligt, hur ofta händer det egentligen?

Fantastisk måndag!

Tillbaka på jobbet igen efter skrivveckan och med huvudet mer inne i Särskild än utanför så var det lite av en omställning. Den har underlättats av att jag inom två timmar har haft a) besök av författaren Henrik Örnebring (då jag förstås passade på att skaffa hans Blodsmak och få den signerad, ta det bokköpstopp!) och b) blivit berömd för Udda verklighet inte mindre än tre gånger. Den senaste läsaren kom med det trevligaste berömmet på länge: "Du, din huvudperson, Udda, henne känner jag."

Underbart. Helt jäkla underbart att höra.

Inspirationspromenad

Under veckan har jag haft chansen att gå omkring och titta på en del ställen som figurerar i boken och det är en förtjusande stad jag bor i! Så många platser man kan använda, så många ställen som är underliga helt innan jag ens har börjat skriva om dem.

Visst är det tjusigt? Nu tillbaka till skrivandet. Får se om jag inte lyckas nå min ordkvot idag också.

NaNoWriMo

Idag börjar årets romanskrivarmånad på sajten NaNoWriMo (National Novel Writing Month). Målet är att försöka klämma ur sig 50 000 ord på en månad och att det ska göras i romanform. Jag har varit med två år tidigare, och i år har jag skrivit upp mig även om jag vet på förhand att jag inte kommer att hålla varken med mängden ord eller hela månaden ut. Men det ska bli roligt att ha den kollektiva sparken i baken den här första veckan i alla fall. Det första året klämde jag ur mig lite mer än 25 000 ord på tre veckor, och jag är fortfarande rätt stolt över stora delar av dem. Om jag bara slappnat av lite grann och struntat i den inre redaktören så kanske jag rent av hade lyckats få ner resten också. Andra året var mer en god tanke än ett ärligt försök. Jag har alltså aldrig 'vunnit' som de säger. Kan inte säga att det bekymrar mig särskilt, jag skriver ju för att det är roligt och ibland är det roligt att skriva mycket utan att stanna upp. November känns som ett bra tillfälle till det, med mörkret och regnet och så.

Tillbaka till skrivandet nu, om ni hänger på NaNoWriMo så hittar ni mig här.

Skrivveckan börjar nu

Jag har lagt upp veckans inlägg på Debutantbloggen, inte ett inlägg så mycket som kvitter om att jag ska gå på skrivvecka nu. Det ska bli helt fantastiskt skönt och intressant. Så här förväntansfull har jag inte varit på evigheter. Jag hopas det går att kanalisera ordentligt nu. Nej vänta! Inga förväntningar. Inga krav. Bara ha roligt. Inte ens _försöka_ att ha roligt. Vad sägs om det? I övrigt önskar jag alla en glad Halloween, läs något läskigt och ät något underligt!

Några frågor?

Jag har funderat en del på vad som är av intresse att läsa om. Kanske i större utsträckning på Debutantbloggen än här, men det är lika väsentligt oavsett. Så nu tänkte jag att jag lämnar det öppet för frågor istället. Det är veckanns inlägg på Debutantbloggen - fråga och ni ska få svar.

Föredragsdags

Nu drar jag till Gnosjö för att hålla föredrag om fantasy, urban fantasy och om Udda verklighet. Det ska blir roligt och jag ser fram emot det med skräckblandand förtjusning. Jag blev uppringd av en journalist på gratistidningen där i trakten (Finnveden.nu) och utfrågad en liten stund. Vi får väl se om det gett resultat.

Om du är där i trakten så kom förbi, det är på biblioteket i Gnosjö och det är helt gratis.

Bokköpstoppsrapport 2

Jag har ju gått och skaffat mig ett bokköpstopp året ut för att inte drunkna under lavinen av blänkande nya böcker jag annars drar hem. Det är inte en fråga om att jag inte vill ha alla böckerna (klart jag vill! alla böckerna!) utan att jag inte hinner läsa dem och under tiden måste förvara dem i en bokhylla som bågnade utåt och börjat få de avskydda bakomböckerna. Om jag förvarar böcker bakom andra böcker kan jag lika gärna strunta i dem eller i alla fall lägga dem i källaren, jag har en ur sikte, ur sinne-relation till dem. Till köpstoppet kom ett par undantag och de undantagen utnyttjades till max på bokmässan. Därifrån kom jag hem med sex nya böcker, varav två var spontanköp för att jag lärde känna författarna på plats, tre var tidigare planerade köp av författarna vid deras signeringstillfällen och en var en gåva från min förläggare.

Jag har också fått två böcker i present av författarna själva: Norrlands svårmod av Therese Söderlind och Spill av Sigrid Combüchen. Andra presentböcker har varit The Iron Duke av Meljean Brooks och Julianne och jag av Inger Edelfeldt, båda från Käraste och båda för att fira något.

Det mest oväntade undantaget från boköpstoppet var den bok jag spillde soppa i på lunchen på jobbet och var tvungen att ersätta med ett nytt ex, Side Jobs av Jim Butcher. Stackars, stackars mig som var tvungen att köpa den. Stackars. Om jag inte blivit så generad av att ha spillt i ett låneexemplar så hade jag kanske misstänkt mig själv för att fuska. Men det gick inte att ta miste på min reaktion. Spilla i en lånad bok! Jag har då aldrig!

Resultatet? Det är rätt många böcker för att inte få lov att köpa några alls, men jag har hållit mig till reglerna och det är betydligt lugnare att packa upp leveranser på jobbet när jag kan säga till mig själv på skarpen och skriva upp en bok på önskelistan istället för att lägga undan den till mig själv direkt. Vi får väl se hur det går framöver.

Veckans inlägg

Så har jag till sist fått upp veckans inlägg på Debutantbloggen och det är idel goda nyheter och sköna insikter. Nu ska jag återgå till att förbereda nästa veckas uppdrag - jag ska till Gnosjö och prata om urban fantasy och om min bok. Detaljer finns i kalendern.

Arbiträr afasi

Här på jobbet har det varit en märklig dag. Jag har drabbats av lättare afasi och är fullständigt förbluffad över vad personen som sopat med kvast i mitt ordförråd har lämnat kvar. I samtal med kund kunde jag till exempel säga saker som 'den där symbolen som liknar en gargoyle fast mer som en sån där som hoppar, en grön' när jag menade spelföretaget Flying Frogs logga. Jag försökte också beskriva känslan i ett av spelen 'som den i den där filmen där Depp spelar en förvirrad man med puritanska värderingar, han den där Ichabod Crane' men var oförmögen att hitta Sleepy Hollow i huvudet.

Nåja, kvasten lämnade i alla fall kvar möjligheten att på kundens fråga om hur Call of Cthulhu kändes att spela, ifall det var learning by doing, svara 'nej, det var mer learning by dying'.

Varierande angst

Jaha. Så det är så här det ska vara alltså. Jag sitter och hamrar på datorn, skriver inlägg/kapitel/föreläsningsutkast och sen stannar jag upp, läser det och skrattar högt/harklar mig och ser mig förstulet omkring/rodnar till fötterna/undrar vem fan det var som tog min plats och skrev det där. Sen raderar jag. Jag kanske ska sluta med det? Så det blir några inlägg nån gång. Och kanske lite mer av boken.

Kan inte fatta att jag lyckats drabbas av prestationsångest när det gäller bloggen. Gudars skymning, jag är illa däran.

Veckans inlägg: Det går i vågor

Så var veckans inlägg uppe på Debutantbloggen, lite om hur den här skrivveckan har gått och om panikens svallvågor.

Eurocon 2011

När jag var på Swecon 2010/Condense i somras så fick jag verkligen blodad tand. Fy tusan vad det är trevligt med kongresser! Jag visste ju att jag gillade konvent, rollspelskonvent och spelkonvent har jag provat, men det var första gången för en sf-kongress. I alla år har jag gått miste om denna chans att träffa andra som gillar samma böcker som jag, prata litteratur och rymden, film och konst, mer litteratur och i allmänhet gotta mig åt att vara i sällskap som kan mer om mina genrer än vad jag kan. Jag är inte sen att erkänna mitt misstag och nästa år tänker jag gå på minst en kongress och den jag bestämt mig för så här långt blir Eurocon 2011 i Stockholm den 17-19 juni. Hur skulle man kunna hålla sig borta när Elizabeth Bear kommer? Helt rätt, det går inte. Jag ska dit och få min Seven for a Secret signerad

om det så är den sista signaturen jag får! Ian McDonald och John-Henri Holmberg ska också vara där, men jag säger bara: Elizabeth Bear!

Bestäm dig nu, gör som jag och förboka din plats på nästa års mest spännande sf-händelse. Om du är under 26 så är det dessutom gratis.

Skrivtid

Jag har ett par dagar ledigt från bokhandeln för att skriva och det går framåt, men så förbaskat långsamt att det känns som om jag rör mig i slow-motion. Jag tänker lösa det med att förbjuda mig själv snabba former av underhållning och uppenbara saker som distraherar. Eller i alla fall försöka minska dem drastiskt. Alltså: inget internethängande förrän på fredag och inga nya, uppslukande böcker förrän då heller. Nu tar jag min dator och går till närmaste café utan uppkoppling och hoppas på att det ska hjälpa min tynande disciplin. Ha en underbar början på hösten allesammans, hörs på fredag.

Inte längre för många böcker

När min förläggare ringde mig precis innan Udda verklighet gick till tryck ville hon veta vad hon skulle skriva på insidan av boken. Hon hade börjat med "Nene Ormes bor i Malmö med sin make och ..." Hon ville veta vad mer hon skulle skriva. "Har du en undulat? Eller ett akvarium eller något?" Mina tamråttor hade nyligen dött ut och jag satt i soffan och stirrade på bokhylleväggen som tornade sig över mig. Jag hade precis fått hem lite böcker jag lånat ut, hade skaffat en kass full med nya (vi hade haft leveransdag på jobbet och eftersom jag lever med principen "en till butiken, en till mig" blir det en del), det låg böcker i fönsterkarmen, i sovrummet, på skrivbordet, på bordet bredvid soffan, i lådor i källaren, i kassar på vinden och lagda ovanpå alla de stående i bokhyllan också.

Så jag suckade och sa "... och alldeles för mycket böcker." Hon protesterade förstås, vad ska en förläggare göra? Allvarligt talat borde inte en författare säga så heller, men jag var så överväldigad av alla de där böckerna och tanken på dem blev för mycket. Somliga av dem hade jag inte läst ut och andra tyckte jag inte om, inte ens om jag tog ledigt från jobbet resten av året skulle jag hinna läsa alla och några av dem skulle jag inte prioritera i min läslista förrän efter pensionen, men ändå hade jag dem där. Jag framhärdade och hon skrev ner det.

Ett annat resultat av den konversationen (om än fördröjt) blev bokköpstopp för resten av året. Jag kommer att göra ett undantag för White City av Elizabeth Bear och för de böcker jag får signerade av författare när jag träffar dem. Naturligtvis tänkte jag inte tacka nej ifall någon ville ge mig en bok heller så jag la över min önskelista från jobbet på makens kundnummer istället och förbjöd mig själv att boka fler. Nu börjar jag se resultatet.

Jag har luft i hyllan och tanken på alla fina böcker jag kan fylla den med är underbar! Jag har rensat ut högvis med böcker och det har inte strömmat in nya i samma takt. Dessutom försöker jag läsa ikapp den där högen med väntande böcker. Men på måndag kommer en fotograf och journalist hit för att ta en 'hemma-hos'bild och intervjua mig. En enda bild av min bokhylla kommer att visa att jag inte längre talar sanning på insidan av Udda verklighet och jag började känna mig som en lögnare. Jag har just nu precis så många böcker som jag får plats med. Förutom de i källaren, på vinden och utlånade då. Jag känner mig ändå lite underlig över att inte kunna visa upp det bokkaos som förorsakat min beskrivning i boken, som om jag bara gjorde mig till. Det kommer inte heller att synas vilket jobb det var att gallra böckerna.

Min väninna Sara L har tumregler för gallring av böcker: - Kommer jag rent konkret (dvs inte bara rent allmänt) att vilja läsa om eller låna ut den? Spara. - Har jag faktiskt inte läst den och haft den mer än ett år? Gallra. - Finns det samlarvärde enligt antikvariat.net? Sälj. - Är de hela och fräscha? Myrorna. - Är de trasiga och/eller solkiga? Pappersåtervinningen.

Jag kan inte säga att jag följer hennes exempel helt, men jag tar stöd i hennes åsikter, med tillägget 'kan jag ha användning av den i mitt skrivande. Spara' Min egen princip är att jag inte får ha mer böcker i lägenheten än vad som får plats i bokhyllan, och min bokhylla ska ha plats med annat också som tv, skrivare och pärmarna med papper. Än så länge sväljer vinden och källaren resten, men det kan inte fortgå i det oändliga. Jag önskar att e-böcker var lite skönare som föremål än vad de är, men det är ett annat inlägg.

Veckans inlägg: Läsarmöten

Veckans inlägg på Debutantbloggen är inspirerat av en länk jag fick igår som ledde till en blogg som nämnt mötet med mig som en del av behållningen med bokmässan. Det är en stor inspiration idag när jag tar itu med skrivandet igen. Tack en gång till till alla som kom fram på mässan!

Idel lovord

Under vägs har jag haft turen att lära känna en massa folk som också sysslar med skrivandet, fantasy eller andra kreativa strävanden och när det går bra för någon av dem blir jag alldeles varm i bröstet. Det är så sjukt roligt att se en bok av någon jag känner, eller en illustration i en tidning eller en artikel om ett hederspris, för att nämna några, och jag tänkte dela med mig av skrytbarheterna. Den 23:e september, lagom till bokmässan, släppte min lajvvän Karin Tidbeck sin novellsamling Vem är Arvid Pekon? och mitt signerade ex står i bokhyllan och väntar. Den är dessutom illustrerad av en annan väninna, Lisa Sjöblom, som är galet begåvad och gör underbara barnillustrationer med kaniner och andra skogsdjur. Lisa kommer ut med en kalender för 2011 där kaninerna är med.

Ola Wikander har tilldelats Cliopriset för sina historiska texter och eftersom jag är så förtjust i gamla språk har jag förstås läst hans I döda språks sällskap. Han ska dessutom komma med en fantasyroman nästa år som jag ser fram emot, även om jag redan nu har möjlighet att läsa manuset (jag är lyckligt lottad) så ska det bli ännu bättre att ha det mellan pärmar.

En av mina klasskamrater på Författarskolan har recensionsdag idag och det är hennes boks superfina recension i dagens Sydsvenskan som fick mig att tänka på det här. Therese Söderlind har skrivit Norrlands svårmod, jag har länkat till boktrailern förut och det var inte bara jag som gillade den - den vann boktrailerpriset på Bokmässan också, och även om boken fanns att tillgå på mässan så var det idag som tidningarna skrev om den. Hon har fått flera fina förstadagsrecensioner och jag är så glad för hennes skull att jag blir alldeles kvittrig. Hon jämförs med Joyce Carol Oates! När jag fick läsa delar av Thereses bok på utbildningen, i feedbacksyfte så som utbildningen var menad, så gick jag omkring i veckor efteråt och letade efter den där boken jag höll på med i mina hyllor. Det tog en evighet innan jag begrep att det var hennes bok som fattades mig och att jag skulle vara tvungen att vänta tills i år innan den var helt klar. Men det är väl värt väntan, jag säger bara det.

Som kronan på verket i denna strida ström av underbara nyheter har jag nu fått mitt ex av Sigrid Combüchens bok Spill. Den som jag läst kapitel av under resan till Gotland och resan till Berlin. Den blev raskt uppflyttad på min läslista och jag kan inte vänta på att kasta mig över den. Hon har fått välförtjänt uppmärksamhet för den och jag har någon att hålla tummarna för när årets August nomineras.

Men jag har saker att se fram emot också. Stefan Ekman ska försvara sin avhandling lördagen den 16:e oktober. Den handlar om geografi i fantasy och jag har sett fram emot det här sen han höll en föreläsning om fantasy och science fiction på utbildningen. Jag tänker vara där med blommor i högsta hugg och hejja fram honom. Dagen innan håller han i en panel om Fantasy i det akademiska. Den är öppen för allmänheten och har tunga namn på panelen, utöver att Stefan är spännande att lyssna på då alltså.

Längre mässrapport

Jag är hemma igen och efter tre nätter i egen säng börjar jag närma mig normaltillstånd igen. Det var inte mässan som sådan som var jobbig, det var att jag sov i 20-minutersryck hela nätterna. Främmande säng, intrycksöverdos, nya ljud på rummet och det eviga brusandet från mässan, nervositet inför de olika momenten - det kan ha varit vad som eller allt kombinerat. Hursomhelst har jag inte repat mig förrän nu. Hur var det då undrar ni? Det var galet! Lysande och vansinnigt samtidigt! En bokcirkus i ordets sanna betydelse, som en karneval, ett tivoli och en marknad. Jag var helt nöjd med att bara gå omkring och titta på alla montrarna, böckerna och höra snuttar av samtal och föredrag hela tiden, men jag hade också turen att kunna gå in på ett större seminarium och få sitta ner lite och lyssna på en röst i taget.

Det kändes annorlunda att ha en anledning att vara där. Jag är inte säker på om den känslan kom av att jag skrivit en av böckerna som såldes där eller ifall den kom av att jag hade programpunkter och kände att jag bidrog till det hela - men det kändes annorlunda. Jag gjorde mitt bästa för att utnyttja de fördelar jag hade av namnbrickan - jag gick på föreläsningar och fikade i vip-loungen - men det finns en begränsad mängd saker man hinner med om man samtidigt ska jonglera egna tider att passa och vänner man vill träffa, för att inte tala om det digra monterprogram som fanns. Ett ögonblick jag verkligen uppskattade var att sitta på golvet vid ett av caféerna (för alla borden var upptagna), med gamla och nya vänner medan mässan pågick i bakgrunden, och dricka mitt te och bara vara.

Alla goda saker är tre: Oksanen är om möjligt ännu snyggare i verkligheten än vad hon är på bild. Ajvide vet vem jag är och ska läsa min bok, han har vänner som gillar den. Inger Edelfeldt har ritat vampyrtänder i min kopia av Skuggorna i spegeln.

Och köpstoppets enda undantag har utnyttjats till max: att få köpa böcker om jag närvarar vid en signering av författaren. Jag hade med mig min egen kopia av Lilla stjärna och av Skuggorna i spegeln men utöver den skaffade jag faktiskt så många som fem böcker vid signeringstillfällen. Lift av Hanna Wikman och novellsamlingen Skamlöst, båda ligger på syskonförlaget Charlie by Kabusa; Dödvatten av Lars Krantz, som jag nu har en superfin teckning i som signatur; Sofi Oksanens Utrensning, och med den följde också ett dubbelsidigt uppslag i Svenska Dagbladet av den tjusiga Oksanen medan hon signerar just min bok; och slutligen har jag min väninna Karin Tidbecks novellsamling Vem är Arvid Pekon? med en värmande hälsning i.

Oavsett hur kul det än var med alla de andras signaturer så slår det verkligen inte att få en signerad bok av en vän som man följt på vägen mot utgivning, genom det roliga och det jobbiga.

Mina två föredrag gick bra, om jag får säga det själv. Men ännu roligare var det att träffa nya och gamla läsare vid signeringstillfällena. I SF-Bokhandelns monter (A02:42, passande nog) blev jag dessutom intervjuad. [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=YQwH0RVB-Dk&fs=1&hl=sv_SE]

Allt som allt var det spännande, utmattande och jag kan knappt vänta till nästa år. Men för att få samma upplevelse då måste jag se till att faktiskt ha en bok till vid det laget. Lämpligt att nämna att jag går på en full veckas skrivtid nu då, eller vad säger ni? Har ingen aning om hur mitt bloggande kommer att se ut under den tiden, men twitter lär jag väl hålla på med ändå. Där ska finnas lite bilder från mässan också, om man gillar sånt.

Bokmässan!

Nu är den här och jag är på plats! Jag har haft en fin dag och njuter av varje liten sak som inte är som det varit förut. Så många nya förstagånger att göra. Jag har varit på ett stort seminarium (Sofi Oksanden - insert fangirl squee - talade om sin bok Utrensning och om att skriva om övergrepp under diktaturer), på ett litet seminarium (Jo Salmson pratade om fantasy som verklighetsspegel) och båda gick jag in på med min namnbricka (också känd som psycic paper för de invigda). Jag fick en bok signerad av Sofi Oksanen, sprang på en massa bekanta och avslutade dagen med mingel i förlagets monter. Där fick jag se den nya Legend av Richard Matheson och på förstasidan finns en bild av min bok. Jag blev ännu gladare över det än vad jag blev av att ha omslaget till Legend längst bak i min bok. Jag flinade som en galning. Visst, jag fattar att man inte förväntas vara så kvittrig över sådana saker men det känns precis som jag trodde - roligt och nytt och lite mer på riktigt än författarskapet känts på sistone.

Vill man se bilder så finns en del på twitter och jag hoppas på att fylla på under resten av mässan. Men så här långt kan vi väl konstatera att jag roar mig!