En annan stads käresta

/

När jag läste Palimpsest blev jag överväldigad av många saker och det är en bok som handlar om många saker så det är inte konstigt. Den är magisk, drömsk och sensuell. Jag hade inte läst något annat av Cat Valente innan dess, möjligen förutom några blogginlägg på LiveJournal, men jag har verkligen hittat en favorit i henne. Karaktärerna är kompromisslöst och kärleksfullt skildrade av en författare som har ett lätt handlag med alla sidor av mänskliga känslor. Drömstaden Palimpsest målas upp så det känns som om man varit där, det är varje teckning av en drömd plats, varje filmscen, varje dagdröm du någonsin haft men underligare. Det finns bin där. Bara det, en bok som visar kärlek till bin. Nå, jag har alltså börjat läsa hennes andra böcker och hennes LJ och hon har nyligen varit i Melbourne på WorldCon. Det var inte en resa utan sina besvär och bekymmer men det här inlägget visar vad hon fick med sig hem. En förälskelse i staden. Det är verkligen så det känns när jag mött en ny stad. Hon sätter fingret på det och jag avundas henne inte bara hennes vackra berättelser utan hennes möte med Melbourne också.

När jag reser så är det så det känns. Jag tar med mig en berättelse hem tillsammans med minnena av brunnslocken i gatorna, utrymmet mellan byggnaderna och den där unika smakupplevelsen av något jag inte smakat förut, vare sig det är vattnet eller maten. Lukten av disel och nilvatten i Luxor. Berlins oändliga kvarter och bittra decembervind. Den åldrade skönheten i de förfallna kvarteren i centrala Kairo där åsnekärror och taxibilar varvas. Kyotos bussar och Tokyos lokaltåg.

Sen kommer jag hem till Malmö och även om jag har flera historier med mig så är jag inte på något sätt klar med min stad. Men jag kan inte sluta tänka på dem, de andra städerna, jag önskar dem allesammans en käraste som Cat Valente.

Det här måste för övrigt vara en av de häftigaste saker som någonsin hänt en författare. Det blir ännu bättre om man läst Palimpsest först, men jag tror ni fattar ändå.

Veckans inlägg: Bokmässeuppvärmning!

/

Veckans inlägg på Debutantbloggen är uppe och jag fortsätter med mina förberedelser inför årets bokhögtid. Dagens djupa funderingar gäller vilka böcker av vilka författare jag ska släpa med mig för att sen smyga omkring mellan utställningsmontrarna i jakt på en signatur. Edelfeldt är självskriven, men vilken bok?! Jag kan ju inte ta med mig alla jag gillat. Ack och ve.

På väg tillbaka

/

Jag har återupptagit min morgonrutin. Eller ja, jag är på fiket, jag har kaffet, datorn är igång och (bakom det här fönstret) har jag ett dokument uppe. Det är inte min bok, det är inte ens en annan bok, det är mina utkast till föredragen på bokmässan. Men det är i alla fall något! Fingrarna rör sig över tangenterna och jag sitter i alla fall inte och stirrar tomt ut i luften. Nene - Skrivkrampen 1-12. Hah! På väg tillbaka. Jag ska minsann visa den.

Karaktäristisk

/

Jag har pratat om Ur avgrunden tidigare, ett bloggromansprojekt som ligger precis i min genreförälskelse (Malmö med extra allt) och jag älskar projektet. En del av projektet som kittlar fantasin mer än andra är möjligheten att få en egen karaktär inskriven i historien, för ynka 100 kr. Jag kunde inte motstå, särskilt inte när det var så mycket lovecraftianska influenser och min egen stad och allt. Så jag skrev in mig själv. Nene Ormes, bokhandlare och ockultist, är nu en karaktär i Ur avgrunden och i kapitel 13 är hon med för första gången. Jag är helt exalterad. Och örhängena som nämns i första meningarna är de här. Olyckligtvis äger jag inte dem, men man kan ju drömma. Eller få dem inskrivna för mitt alterego i alla fall.

PS: Den författare som fick mig att välja en variant av mig själv som karaktär var Murasaki Shikibu och hennes historier om Genji där hon skrev in andra personer vid hovet på deras begäran. Jag har sedan dess funderat över hur det skulle kännas att vara en karaktär i en bok.

Veckans inlägg och bokhyllor

/

Veckans inlägg på Debutantbloggen är uppe och av olika anledningar kom den upp en dag tidigt. Det handlar inte helt oväntat om copingstrategier - i mitt fall organiserande av bokhyllor och böcker om att skriva. Förtjusningen över bokhyllor som möbler och som samlingar av böcker är äldre än vad jag har riktiga minnen av. Jag kommer bättre ihåg skolans bibliotek än vad jag minns klassrummen, bokhyllor är det första jag tittar efter när jag kommer hem till folk och det är inte på något sätt ovanligt att jag surfar efter bilder på just bokhyllor. Det och folks skrivbord. Jag vet inte om det är antropologen i mig, eller boknörden eller bara nörden som gör att jag tycker det är roligt. Kanske esteten har ett finger med. Troligen är jag bara nyfiken i en strut. Hursomhelst, en annan som gillar organisering av bokhyllor är den här bloggen.

Mitt bokköpstopp är säkert en av anledningarna till att jag ger mig på att rensa i min bokhylla. Det känns inte som ett futilt arbete när jag vet att inflödet av böcker är tillfälligt avbrutet i alla fall. Nu sitter jag på jobbet och funderar över hur jag ska organisera de böcker som överlever den stora gallringen. Kanske i teman?

Bokmässeuppvärmning 2

/

Inför föredraget om att skriva fantasy på svenska har jag idag svarat på en massa frågor från min förläggare och funderat högt över vad som spelar roll för mig och vad jag tror kan vara intressant för andra att lyssna på. Det är olyckligtvis inte alltid samma sak. Om man betänker att jag är en sådan som kan sitta och fila på en mening i en kvart för att somliga av orden jag använt ger konnotationer som jag inte tänkt mig om man betänker var ordets ursprung i svenska språket, ja då kanske det inte är svårt att se hur andra kan bli lite glasartade i blicken. En författare som tänker som jag är Elizabeth Bear som nyligen gjorde det här inlägget om ordet 'assassin' och dess implikationer i en sekundärvärld. Nå, jag har sansat mig lite och pratar om annat än det rent språknördiga. Kvällen tillbringades dessutom med Cap'n och med förberedelser inför vårt gemensamma föredrag om kick-ass chick-litt fantasy. Vår att-göra-lista för kvällen börjar med 'Take over the world' och har som näst sista punkt 'Finish work on death-ray'. Jag gillar att vi är på samma nivå, jag och chefen.

Ljuva toner?

/

Veckans inlägg är uppe på Debutantbloggen. Den här gången om att skriva till musik och om att vara beroende av musik för att få ro att skriva. Hur gör ni? Själv har jag kört fast och behöver verkligen något som sparkar igång mig om det här ska bli något. Vill man förresten ha spellistor till sina läsupplevelser?

Jag hade kassettband som gick på repeat när jag var inne i en galen läsfas i tonåren. Mr Music av alla saker. Flera av de låtarna var verkliga dagsländor och jag har inte hört dem sen dess. Så hittade jag ett av de där kassettbanden i en låda och provade det i bandspelaren (som överlevt för att den har en cd-spelare också även om den är för stor för sitt eget bästa) och jag blev översköljd av minnen från böcker som jag glömt att jag läst, med scener ur dem som jag inte tänkt på sen dess, inte medvetet i alla fall. Det är en märklig känsla. Jag undrar om jag kommer att ha samma upplevelse av den musik som jag spelade när jag skrev slutscenerna till Udda verklighet när jag hör den igen om 20 år, eller om det är en del av läsupplevelsen. Ska bli intressant att ta reda på, jag har märkt upp spellistan tydligt så den inte försvinner.

Köpstopp!

/

När jag nu jobbar där jag gör så ägnar jag dagarna åt att sortera, prisa, läsa om, läsa i, prata om, surfa efter och skriva om böcker. Böcker, böcker, böcker. Inte konstigt att dagarna i uppackningsrummet är 'en bok till mig och en till butiken och en till mig och en till butiken, nej förresten, den också till mig ...' jag jobbar ju med min favorittårtbit av hela litteraturkakan. Jag kan inte tänka mig en finare present än en bok och en låda praliner och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en kväll än med samma. Men jag har drivor med olästa böcker hemma, de ligger i varje hörna, faller i laviner ut över mitt skrivbord och står dammiga och halvt bortglömda bakom gardinerna i fönstren och i de förbjudna dubbelraderna på flera hyllplan. Det var läge att göra något åt det, jag kan ju inte gärna flytta till större bara för att stötta det här bokmissbruket.

Så häromdagen lovade jag min Käraste att jag skulle sluta köpa nya böcker i år. Med ett enda undantag (klart det måste finnas ett undantag!) - Elizabeth Bears White City. För att den gör mig svettig av lycka bara att tänka på. Därför. Och jag tänker inte försöka hindra andra från att ge mig böcker jag önskar mig i födelsedagspresent eller julklapp heller. Det ger mig två chanser att få en nybok-fix innan nyår.

Jag var inte säker på att jag skulle kunna hålla det ens när jag sa det, men nu ser jag att bokhoran Helena har sagt samma sak och härmed sällar jag mig till kören och gör det offentligt (så offentlig min blog nu är ...).

Hur är bokläget för er?

Veckans inlägg: om att tala för publik

/

Nu är veckans inlägg uppe på Debutantbloggen, och det är en del av at jag sitter här och laddar inför föredraget jag ska hålla på SydCon imorgon. Jag ser verkligen fram emot det, men med vissa ryckningar i nerverna. Resten av dagen kommer lätt att vigas åt att putsa på föredraget och att peppa mig inför det. Som på beställning (höll på att säga brev på posten, men det var det faktiskt) så kom namnbrickan till Bok & Biblioteksmässan idag! Det känns verkligen stort och roligt och speciellt och som något jag aldrig gjort förut - att hålla föredrag på B&B och dessutom få en bricka med mitt namn på. Så officiellt.

Och jag har skaffat biljetterna till Gnosjö, där jag ska prata på biblioteket i oktober. Se, pratandet ligger i luften.

Att vara sin egen chef

/

Min chef på bokhandeln är på semester och jag saknar henne. Verkligen, på riktigt och alldeles innerligt! Inte nog med att hon är bra på vad hon gör, får struliga saker att se sjukt lätta och snabbfixade ut,  hon har alltid kloka saker att säga om allt möjligt också. Och så är hon rolig. Och kreativ. Och en god vän. Hon är chefen jag önskade att alla kunde få ha - med fullt förtroende för att du kan sköta din uppgift, ger dig gott om utrymme att ta egna initiativ och belönar dina ansträngningar. När jag skriver är jag min egen chef och jag är inte en chef som min Kapten är. Jag har bitvis inget förtroende alls för mig själv, jag misstänker att jag är en slacker och att inget blir gjort om jag inte sätter upp del- och detaljmål, jag har hårda deadlines och när jag gör något bra har jag inte vett att njuta av det. Om jag däremot skulle lyckas mindre bra så är min inre slavdrivare framme med tidsstudiemannen i släptåg och ska ifrågasätta om jag verkligen ska ägna mig åt det här när det ändå inte ger resultat omgående.

Jag vet att det är fråga om en skrivsvacka (som alltid i början av hösten, men tidigare än vanligt i år) och att mitt förtroende för min förmåga är extra låg när jag inte verkar få ihop det. Just nu hjälper det inte att veta, den inre tidsstudiemannen har ändå ett formulär fyllt av nedslående siffror och stränga tillrättavisande.

Jag får försöka distrahera honom med lite scrivernerplanering. Jag kanske kan få det att kännas som om jag rör mig framåt.

Scrivener - en trevande kärlekssaga

/

För andra kvällen sitter jag nu med datorn i knäet, i soffan, pysslar med Scrivener. Det är ett underbart litet program (man kan köpa det på en pytteliten usb-sticka) som gör hela planeringen av skrivprojektet till en glädje. Man ser omedelbara resultat med minsta förändring, det förenklar det mesta av textfixandet och ger mig samtidigt nöjet av att lära mig ett nytt verktyg. Jag är så kär! Fina lilla programmet! Ledsen, kan inte stanna, har en instruktionsvideo om statistik att titta på. <3

En nästan perfekt söndag

/

Lite trött efter gårdagens kräftskiva. Sov tills jag vaknade av mig själv. Promenad på stan med guidad tur på Konsthallen. Fika på nytt ställe. Slötittande på Hellboy I i bekväma kläder halvliggande i soffan. Och som krona på verket  leka med min nya skrivleksak - Scrivener. Jag fick en låda praliner i helgen och den känns som det perfekta komplementet till en snart när perfekt slappdag.

Torka

/

Det är inte bara tyst på den här fronten, det är dessutom inte min mest produktiva period någonsin om man säger så. Kan jag inte skriva på boken kan jag uppenbarligen inte skriva här heller. Eller så är det den allmänna känslan av att vara totalt meningslös och slut som människa när jag inte kunnat skriva på ett par dagar som gör att jag inte har lust att skriva inlägg heller. Jag gör ju ingenting så vad ska jag skriva om? På sätt och vis är det som det brukar vara. Varje år på hösten har jag svårt att skriva något i ett par veckor (ibland en månad eller mer) men det brukar vara senare på hösten, september-oktober ungefär. Fördelen med att (försöka övertyga mig om att) det är den bekanta torkan är att jag vet att den går över. Vi håller tummarna för det.

Veckans inlägg: Genretankar

/

Att fundera kring genrer är på intet sätt slut för min del. Jag gör det så gott som dagligen på jobbet och har fått ta tag i det på allvar både på utbildningen och när jag försökte få min bok accepterad av ett förlag. Nu har veckans inlägg på Debutantbloggen kommit upp och där försöker jag redogöra för några av mina uppfattningar. (För den hugade finns det för övrigt mycket klokt att läsa om genrer, inte minst på Wikipedia, t.ex. genrestudier och genrer lite allmänt.)