Det har gått en vecka

/

... Och jag har inte skrivit ett ord. Jag har hela tiden fått för mig att jag ska hitta de där obrutna styckena med tid där jag och texten ska mötas som [fyll i lämplig klyscha här] och ljuv musik ska uppstå. I ett sammanklippt montage a' la Rocky ska jag sen sitta böjd över min dator medan världen går och lägger sig och skriva så fingrarna glöder/blöder/flyger över tangenterna. Det ska vara vackert och konstnärligt och som En Riktig Författare. Istället har jag gått och tjurat över att jag inte skrivit, pratat om världen men blivit obekväm när andra velat diskutera den, legat på min filt i solen och stirrat på himlen och undrat varför jag inte var hemma istället och samtidigt försökt slappna av väl medveten om att när jag väl satt hemma skulle jag undra varför jag inte tog tillvara de där få sommardagarna.

Det är bara att inse. Om jag inte skriver blir jag omöjlig att ha att göra med. Min gräns går uppenbarligen vid en vecka ganska exakt. Så jag öppnade ett nytt dokument, vill inte ens tänka på vilket i ordningen, och skrev en sida (det är säkert skräp, det brukar det vara i början) och det känns lättare. Det blev inget montage av det, jag blev varm på benen av datorn och har hållning som en räka iförd en morgonrock, men det blev text. Alltid något.

Veckans inlägg: Det var en gång

/

Det visade sig vara fullt möjligt att ta semester även från skrivandet. Jag har inte fått ner ett ord på en hel vecka. Istället har jag badat i havet (saltvatten är något speciellt), läst böcker på stranden (har sand som bokmärke numer) och ätit mängder av god mat. Och så har jag rensat bland mina barndomssaker på mina föräldrars vind. Det var upplysande och utmattande. Jag skriver mer om det i veckans inlägg på Debutantbloggen, för den som skulle vara intresserad.

Semester?

/

Klockan halv sju var det jag som hängde av mig min arbetsmoral tillsammans med namnbrickan, önskade min kapten en trevlig resa utan mig (butiken är ett skepp, jag är Number One) och lämnade bryggan vid gott humör för lite landpermis. Det är förstås inte det samma som att vara helt ledig. Jag har stora planer för mitt skrivande under den här tiden. Huruvuda det kan räknas som semester eller inte har jag inte riktigt kommit fram till.

Jag funderar hursomhelst över dessa frågor i veckans inlägg på Debutantbloggen. För den som är hugad.

Glad midsommar alla! Och en fin sommar efter det!

Radio FTW!

/

Inte nog med att jag faktiskt klara de av att lyssna på hela inslaget om Udda verklighet (där jag bekänner barndomshemligheter och sjunger fantasyns lov), imorgon ska mitt sommartwitter läsas upp i samma program också! Jag är otroligt nöjd med produktionen av dagens inslag. Sara var en rolig intervjuare, ljuden och klippningen är rolig och textuppläsaren har en väldigt behaglig röst. Allt är bra med andra ord. :)

Här är länken för dagen, och imorgon mellan 10-12 någon gång ett sommartwitter.

Swecon

/

Jag har haft en magiskt fin helg. Swecon/Condense gick av stapeln i helgen och det var en otroligt trevlig upplevelse. Jag har aldrig gått på en sf-kongress förut och så här efteråt kan jag bara sparka mig själv för att ha låtit bli! Det må vara den första jag har besökt, men det kommer verkligen inte att vara den sista. Jag träffade Justina Robson (författare till Quantum Gravity-böckerna, bland andra) och en hel hög med andra intresserade, intelligenta och supertrevliga människor. Vi pratade böcker, filmer, tv-serier, genrens framtid, andra delar av genren (det var länge sen jag tänkte på radiopjäser senast, men det är ett roligt medium) och jag blev intervjuad. Till höga skratt erkände jag att jag inte hittat rätt port när tv-killen skulle filma och sen en diskussion med publiken om ifall man skulle välja att gå in genom porten eller inte.

När det väl var dags att åka hem igen fick jag och Justina med oss våra fina porslinskoppar i present. Jag tänker använda min som en sporre att skriva fortare och bättre och det är säkerligen inte bara inbillning att teet smakar bättre i den!

Röster om kongressen:

Åka i Landet Annien verkar också ha haft trevligt (och skriver snälla saker om mig).

De finska gästerna verkar också ha roat sig och har lagt upp en rapport på Partial Recall.

Dagen i punkter

/

¤ Skar mig i handen när jag packade upp - blodvite för bokhandeln! ¤ Glass i solen.

¤ Fick veta att Udda verklighet är månadens val för Adlibris Fantasyklubb!

¤ Lyckades fånga Udda verklighet när den dök upp Adlibris 'senast sålda'-ruta. Bildbevis  säger ni? Här:

Att se sin egen bok i den lilla rutan är en besatthet jag ärvt av en författarkollega (H, den här är till dig), jag är glad att kunna pricka av den från listan! Nu ska jag bara se någon läsa min bok på bussen också så har jag verkligen sett den fylla sitt syfte i det vilda.

Resten av dagen kommer att ägnas åt att packa och förbereda för morgonen - då bär det av till Condense, Swecon 2010, för en helg full av strängteori, first-contact-sf och fantasy nu och i framtiden. Ska bli fantastiskt roligt!

En skrivdag

/

Idag känns skrivandet som jag kommer ihåg det - jag sitter i sängen i pyjamas med datorn i knäet och skriver om varje förbaskad mening tre gånger innan jag kommer på att det var fel mening från början. Eller så skriver jag hela stycken som jag tycker är lysande och jag känner vinden i håret så fort det går. Och sen läser man igenom det och inser varför det gick så fort. Skräp. Det blir säkert bra till sist, men jag ser en lång dag av det här framför mig. Nå, jag tänker inte lämna pyjamasen i alla fall och pralinerna och kaffet står vid sängen så jag behöver inte gå någonstans ändå.

Om ett par timmar hoppas jag ha kommit in i det så pass att jag kan luta mig tillbaka och njuta av att leva myten.

Condense Swecon 2010

/

Jag är inbjuden att medverka på Condense, sf-kongressen i Göteborg, som i år dessutom är Swecon 2010. Det är den 18-20 juni och programmet finns här. Jag är uppspelt över att jag blivit ombedd att komma och helt exalterad över att få träffa Justina Robson! Som om inte det räckte så verkar paneldebatterna och föredragen bli riktigt intressanta också. Jag ser fram emot att lyssna på Stefan Ekman som ska prata om hur det är att forska i fantasy. Jag har hört honom föreläsa tidigare och han är riktigt duktig.

Så, vi ses kanske där?

Somliga dagar rockar

/

En läsare kom in i butiken, med en bukett blommor och ett vackert beröm. Han hade köpt boken, trots att han inte gillar böcker på svenska, gått och satt sig vid kanalen och försvunnit in i den meddetsamma. Lite senare hade han funderat på att leta efter brunnen, men blivit påkommen av polisen med händerna på staketet. När han försökte förklara vad det var han gjorde bad de honom blåsa i ett alkotest. :)

Jag är glad att han inte fick några påföljder för det, men jag är faktiskt ännu gladare över att han gick dit och kollade. Och jag är gladast över att han berättade om det för mig.

Dag för media

/

Idag har jag pratat och pratat och pratat. Om mig, min bok, min värld, mitt skrivande. Jag är rätt trött på mig själv nu, så jag ska fatta mig kort. Radiointervjun med P3 Kultur var först ut och det var väldigt annorlunda från att vara i studio i direktsändning. Sara, reportern, hade en massa udda frågor att ställa och vi pratade en hel del både med och utan mikrofon. Jag gillar verkligen radio.

Sen hade jag två timmar att pyssla med novellen till Aluma. Jag har en novell jag är stolt över, men den är alldeles för lång. Det är sagt att det ska bli 9000 tecken och den landar på ca 11000. Jag försökte skära ner den utan att kompromissa på stämning, handling eller karaktärer utan framgång.

Sen var det tv-intervjun. Tv är verkligen ett annat djur än radio. Kameran är med som en tredje samtalspartner. En partner som behöver se saker ur alla möjliga vinklar, på alla möjliga avstånd och i ständiga 5-sekundersklipp. Jag har aldrig gjort en tv-intervju förut så det var fantastiskt roligt, men vad nervös jag var innan! Som vanligt lugnade det ner sig när jag väl var igång, men jag höll på att smälta bort av nerver innan.

Det var förvirrande att säga snarlika saker en gång till, fast till en annan person, jag var inte säker på vad jag redan sagt.

Precis innan tv-reportern, Nikolai, dök upp slogs jag av en idé till en novell. Det skulle bli så bra! Hoppas den håller hela vägen, jag är verkligen nyfiken på den här historien så det kan bli hur intressant som helst att skriva.

Det har varit en spännande dag men nu är jag helt färdig och det kommer att bli tidigt isäng känner jag.

Varför jag och min redaktör kommer så väl överens

/

Min förläggare, kvinnan bakom omslaget och de ständigt hyllade svarta snittytorna (för att inte tala om redaktör för den sista omskrivningen av manus) har blivit intervjuad om hur det är att starta ett fantasy-imprint. Hela artikeln är fin men det sista stycket är vad som gör att Anna är en förläggare och redaktör att skatta högt: "Fyra böcker per år Förlagets mål är att försöka ge ut fyra böcker per år och sen successivt utöka antalet titlar. Målgruppen är både inbitna fantaster men även de som inte är vana fantasyläsare. Eller “de som inte vet att de kommer att älska det”, som Anna Henriksson själv uttrycker det. Men på frågan om vad som är drömmen med förlaget så blir Anna Henriksson lite ställd. – Drömmen är ju redan realiserad, höll jag på att säga. Men det är klart att man alltid vill nå ut med sina böcker till fler människor. Men jobbet på förlaget är som sagt dröm nog för henne. Annars är förhoppningen att folk ska läsa böckerna och gilla dem samt att genren ska få ett ordentligt fotfäste i Sverige. Inte bara för det egna förlagets skull utan även för genren i allmänhet. Alla kommer dock inte kunna vinnas över till fantasysidan. Anna Henrikssons mormor till exempel. Efter att ha tagit sig igenom Sagan om ringen ringde hon nämligen upp Anna och frågade: “Men, den här Gandalf. Är han en trollkarl eller?”. – Hon kanske inte var den rätta publiken, säger Anna Henriksson och skrattar."

Novellvånda

/

Det här med noveller är inte så lätt som jag inbillar mig mellan varven. Varför kommer jag aldrig ihåg hur det låser sig när jag ska skriva en novell? Det är inte begränsningarna så mycket som min uppfattning om hur den ska se ut. Bah. Alla idéer jag försökt med har urartat till kapitel i en roman. Äh. Jag som inte har tid med fler romanprojekt!

Tv-serier är beroendeframkallande

/

Det borde stå det på dvd-boxen. Något i stil med: Gör inga planer! Eller: Ni som här instiger, låt tiden fara. Jag har alltid gillat det seriebetonade berättandet. Det kanske började med Kitty-böckerna, det hölls definitivt vid liv av Isfolket (ja, ja, det räknas som ett skelett i den litterära garderoben - jag gillar mina skelett, så det så) och med Arkiv X var jag för evigt fast vid tv-serieformen. På den tiden, när den gick i tv4 en gång i veckan, var jag oanträffbar under tiden som det sändes och gudarna vare nådiga den familjemedlem som ens hostade för länge under tiden. Jag har blivit bättre, säkerligen mycket på grund dvd-boxarna. Denna förbannelse i välsignelseförklädnad.

Sen i julas har vi tryckt oss igenom hela 15 säsonger av Stargate (SG-1 och Atlantis) och när jag berättat för folk att jag riskerade abstinens (och doserade Stargate Universe så hårt jag klarar av för att den ska räcka länge) var det flera som var vänliga nog att peka mig i farans riktning och tipsade mig om Castle.

Ah, Castle. Denna serie om en bästsäljande kriminalförfattare som börjar följa med en polis under mordfall som inspiration och research för sin nya bok. Första säsongen är bara 10 avsnitt lång och det sista avsnittet slutar med en emotionell, men inte handligsbaserad, cliffhanger. Det är den djupaste formen av ondska om man frågar mig.

Nu kommer jag att göra mitt yttersta för att hitta och se avsnitt ett på säsong två. Snarast.

Jag är helt hopplös.