En önskan om hagel

Det är inte alltid iver enbart räcker. Jag har kört fast lite och står och stampar. Delar av det är säkert nervositet inför släppet och delar av det är för att jag inte vill att den här perioden innan boken når läsarna ska ta slut. Just nu vet bara jag och ett fåtal andra hur den är, ingen håller mig ansvarig eller har några förväntningar på vad jag ska skriva sen. Så det borde vara lätt och lustfyllt att få orden att rusa ner på sidorna. Varför stannade det av? Jag har inga svar just nu, jag grälar mest på mig själv för att jag tillät mig att sakta ner. Jag vill få upp farten! Skriva så vinden susar i öronen! Inte det här försiktiga ett-ord-i-taget, som ett duggregn. Det ska låta som en hagelskur!

Ifall ni undrar vad jag har för mig i helgen så är det här vad jag ska göra. Hitta fart igen. Få den där ivern att arbeta för mig. Om inte på det ena projektet så kanske på det andra.

Iver

När man vaknar med ivern att skriva som ett sug i magen då vet man att man är på rätt spår. Det må gå långsamt, men jag är nog allt lite kär i det här projektet i alla fall. Varken spöregn eller vilda hästar skulle kunna hålla mig ifrån det (spöregnet gjorde tappra försök men de vilda hästarna lös med sin frånvaro), och imorgon är en helt ledig dag. En skrivdag om någonsin det fanns en!

Igång igen

Det kändes som om det lossnade lite idag när jag satt och skrev. Det började redan igår kväll när jag insåg att jag var alldeles för trött för att orka skriva något vettigt men verkligen, verkligen ville. Morgonens skrivtid blev hett efterlängtad och jag gick och la mig i tid för att orka gå upp tidigt och sätta igång. Och det gick bra. Skrivandet alltså. Det blev inte mycket men det mesta av det som blev får nog stanna kvar. Det är lite pyssligt att skriva på en uppföljare till något man gjort tidigare. Det är en ännu större känsla av att smälla igen dörrar bakom sig än vad det är när man skriver något helt nytt och inte behöver ta hänsyn till vad man sagt tidigare.

Men nu är jag på rätt spår känner jag.

Kom på fest!

Mitt förlag bjuder in till lanseringsfest med boksläpp! Det går av stapeln den 26:e maj i Göteborg och det enda man behöver göra för att få en inbjudan är att hålla sig framme och maila till red@styxxfantasy.se . Det är först till kvarn som gäller! Hoppas på att se er där!

Om frågor

Veckans inlägg är uppe på Debutantbloggen. Jag funderar över de frågor som jag ska svara på till förlagets hemsida. Nu ska det packas och sen drar jag till Visby för tre dagars textseminarium. Det är inte det sämsta!

Ha en fin helg alla!

Signeringsnerver

Jag fick se signeringsplanscherna idag. De damp ner på disken framför mig när jag stod och jobbade. Jag tappade målföret helt.Som chefen säger: det är inte ofta det händer. Planschen är förtjusande, färgerna är lysande, boken är lika snygg som tidigare, men jag darrar i sockarna när jag tänker på hur nära allt är. Snart är den här - debutdagen.

Leverans

Idag kom lådan med böckerna. Den var tung som pocker men det säger jag - det enda som är snyggare än en av mina böcker är många av mina böcker på samma ställe! Jag kände mig på nytt väldigt lyckligt lottad över att jag och min förläggare tänker likadant när det kom till hur vi vill att en bok ska se ut. Vänta bara, om 21 dagar kan ni också ha ett ex och då ska ni få se att jag har rätt. Det är årets snyggaste bok.

Boken!

Är den inte helt förtjusande? Jag är i fullständig och klentrogen extas över den. Pappret är tjockt och silkeslent, snittytorna svarta och på insidan av omslaget finns inte bara bilden av en väldigt nöjd författare, där finns också reklam för nästa bok i Styxx produktion - Legend av Richard Matheson. Jag har väl aldrig varit i så förnämt sällskap.

Styxx

Mitt förlag Styxx, ett imprint under Kabusa, har fått upp sin hemsida! Den är under konstruktion men det viktiga har kommit upp - en bild på min bok, nykommen från tryckeriet. Den är så snygg så man saglar. Om jag har tur så ligger mitt första ex och väntar på hallmattan när jag kommer hem. Just nu känns det långt till klockan fem ... Man kan läsa de första två kapitlen om man vill. Och man kan få reda på vilken bok som finns med på insidan av mitt omslag - Legend! Av Matheson! Jag är i illustert sällskap minsann.

Det underliga med text

Jag har ett nytt projekt som jag varit helt kär i. Jag skrev så fingrarna blödde, njöt som jag inte njutit av att skriva på länge och sen en dag körde jag fast. Allt sög. Inget jag skrev blev något. Jag läste igenom det jag gjort och fann det vara uselt. Vilket slöseri med tid! Vad trodde jag egentligen? Skulle det här kunna bli något? Aldrig! Spola framåt ett par veckor. Jag har tagit upp det skrivande jag borde göra igen, det går bra, jag är nöjd och precis då är det dags att skicka in en seminarietext till en textresa jag ska på om en vecka lite drygt. Jag vill inte skicka det jag håller på med och jag har ingen annan nyskriven text liggande. Förutom det där ratade projektet. Jag återvänder till det och döm om min förvåning!

Det är rätt bra! Eller i alla fall kul. Eller åtminstone sann sin form. Jag börjar putsa. Så går det ett par dagar och idag läser jag det igen. Det suger. Ingen kommer att gilla det. Jag är helt övertygad.

Jag funderar på om texten har någon slags fluktuering, jag lutar åt det, för inte har väl mitt humör eller min smak förändrats så drastiskt över loppet av ett par dagar? Kan det vara fråga om Schrödingers text? Att det är lika sannolikt att den är bra eller dålig så länge du inte öppnar dokumentet och att det är först i det ögonblick du börjar läsa den som det blir avgjort vilket. Jag får hoppas att den har en bra dag när det är dags för folk att läsa. Stackars lilla text.

Om det inte varit för deklarationen

... så hade det varit en fantastisk morgon! Eller ja, om det inte varit för vätskebristhuvudvärken efter lindyn igår och träningsvärken som får mig att känna mig ett halvt sekel äldre och om det inte varit för att jag ska producera text till ett seminarium och inte vet vad jag ska skicka och ...

Men mest på grund av deklarationen. Första gången jag deklarerar som egen företagare och det är en aningen pyssligare än jag önskat. Men det får vara en fråga för eftermiddagen. Just nu har jag en timme kvar av skrivtiden, bäst att utnyttja den. Ha en fantastisk dag alla -  särskilt ni som också sitter med den gula blanketten och svettas.

Som en dans

Idag har jag skrivit hela dagen. Jag önskar att jag kunde säga att jag arbetat med mina skönlitterära strävanden, men i verkligheten har jag fått förtroendet att hjälpa till med katalogtexterna till världens bästa bokhandels katalog. Det innebär att jag sitter och saliverar över Android Karenina långt innan den kommit ut och att man kan sucka lyckligt över China Mievilles senaste bok Kraken (som dök upp senare under dagen). Det innebär också att man får leta igenom långa listor av länkar för att hitta information om en bok, för att sen försöka dechiffrera vad den egentligen handlar om från de allmänt hållna uttalandena man kan hitta.

Den roligaste biten är att översätta det som ska in i katalogen. Vissa ord blir svåra att få rätt ton på. Gårdagens stora bekymmer var vilket ord för 'zombie raiser' jag skulle använda. Zombiemästare, zombiekung, zombieherre, zombiedomptör, zombiehärskare?

Dagens stora problem har varit 'dungeon'. Som i 'dungeon crawling' eller rent ospecificerat 'dungeon'. Inte nödvändigtvis varken grav, katakomb, fängelsehåla eller annan håla heller. Det gladde mig dessutom att få använda 'opta' som ett ord.

Ah, språkfinesser. Det man lever för.

Bokklipp

Jag har två vänner som kommer ut med sina böcker i år som har gjort/fått gjort videoklipp till sina böcker. Den ena är Therese Söderlind, min klasskamrat från utbildningen, som skrivit en beroendeframkallande sträckläsningsbok om hur en familjetragedi i barndomen påverkar hur livet blir. [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=dwTHCkE9KG4&hl=sv_SE&fs=1&]

Den andre är Marcus Priftis, en av bloggkollegorna på Debutantbloggen, vars bok skulle skildras helt olika av alla som läser den. Se själva:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=k7LqsPDYs4M&hl=sv_SE&fs=1&]

Jag kan bara konstatera att jag också, likt en modebloggare, VILL HAAAA ett klipp om min bok.

Och medan jag funderar över det utropet och medan ni andra har en fantastisk söndag (utan bevis på motsatsen tänker jag förutsätta att ni har det) så är det här jag. Särskilt det på slutet.

Ytterligare en idyll

Söndagmorgon, det är som om det kan bli vad som helst av dagen. Den börjar med solen i ansiktet, kaffe i soffan, favoritprogrammet på morgontv och sen kan vad som helst hända. Tycker man i alla fall. [youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-PxazywEMHw&hl=sv_SE&fs=1&]

Edit, två minuter senare: Och ögonblicket efter jag tryckt på "publicera" så fick jag sms om ett spontanmöte på närmsta kafé. Jag sa ju det! Allt kan hända!

Idyllmorgon

Nå, när den värsta nervositeten över artikeln lagt sig tog jag mig samman och drog ner på stan, mot jobbet. Jag hade en halvtimme innan, inte nog för att släpa på datorn men tillräckligt för att skaffa kaffe och sitta med anteckningsboken i solen en stund. Det kändes verkligen som värsta författaridyllen att sitta där i solen på en parkbänk med min röda moleskine i knäet och känna doften av blomsterplanteringarna. Jag svär att jag kunde se blommorna slå ut framför mina ögon! De senaste dagarnas ostadiga väder och morgonens sol var uppenbarligen vad som krävdes. Kastanjebladen har tittat fram också.

Det var helt enkelt en toppenmorgon. Hoppas att era helger inleds lika fint!

Artikeln

Jag kastade mig upp denna morgon för att hitta tidningen (Sydsvenskan) men det visade sig att jag inte var med i den alls. Däremot var jag med i Norra Skåne, åtminstone deras nättidning. Bilden blev fin, men lite mild jämförd med den superskurksbild jag fick snegla på efter fotograferingen, och texten är lagom lång och rolig tycker jag. Jag letade igenom artikeln och det enda jag känner att jag inte har sagt var just ordet 'hjärndödande'. Det är helt enkelt inte ett ord jag använder. Udda skulle ha ett jobb och jag valde det jag tyckte var min värsta arbetsupplevelse, samtidigt som det gav Udda den flexibilitet hon behöver i arbetstiderna. För mig var det en enda gräslig dag, för mina vänner som höll på med det en längre tid var det ett av de värsta åren i deras liv. Men jag har ytterligare vänner som trivdes med det och som är duktiga på det. För deras del är känns ordvalet tråkigt.

För mig var det viktigt att Udda skulle ha ett jobb hon längtade bort ifrån, men som var flexibelt i arbetstider. Jag ville att hon själv skulle ifrågasätta ifall hennes drömmar var ett resultat av att hon vantrivdes med allt annat. Skildringarna av hennes tvekan är inte kvar, men de var med i tankarna kring Udda när hon kom till. Folk säger ju gärna att man har en livlig fantasi ifall man vantrivs.

Nå, jag hade inte behövt vara så nervös inför artikeln, det är väl slutsatsen. Det var verkligen roligt, att bli intevjuad, att bli fotograferad och att se resultatet i tryck. Att det inte alltid blir som man trott, eller precis vad man sa - det får man väl lära sig att ta.

Veckans debutantinlägg

Nu är veckans debutantblogginlägg uppe på just Debutantbloggen. Det är en mer ingående genomgång av tidningsintervjun och fotograferingsupplevelsen. Har man inte läst mina tidigare inlägg så finns de under kategorin Nene.

Att tänka på?

Skriver genrelitteratur på engelska? Här är fyra saker att se över innan förlagen ska se texten.

Drömläge!

Det visade sig vara alldeles onödigt att oroa sig - fotografen var ett fullfjädrat proffs (naturligtvis!) som kom inrusande i butiken och bad mig gå ut för att få med det fantastiska ljuset precis innan regnet med de svarta molnen som bakgrund. Han sa snälla saker till mig hela tiden, berömde och var vänlig och resultatet var blev lyckat. Nu ser jag fram emot resultatet ännu mer! En artikel skriven av en journalist som fick mig att känna det som om det var en mysig hemmafest jag var på, en fotograf som klappat min fåfänga medhårs och väderlek som samarbetade perfekt. Jag är helt enkelt lyckligt lottad. Nu - fundera över jordens undergång på sf-bloggen. Återkommer med färdiga funderingar.

(Mar)dröm

Idag vaknade jag  med tungan klistrad mot gommen och håret på ända efter flera på varandra följande drömmar som innebar att jag gick till jobbet i precis det tillståndet. Eller ja, med kläder på också. Gudarna vare lovade. Det är inte det att jobbet inte skulle kunna ta excentriskt beteende från min sida, det är mer en fråga om att jag ska bli fotograferad av tidningen idag inför framtida blänkare om min bok och jag känner väl ett visst behov av att inte se ut som en yrvaken slashas. Jag har inte gjort några nämnvärda ansträngningar, men jag kom ihåg att kamma mig och jag har faktiskt använt mascara så jag känner mig förberedd.

Eller inte. Åh, jag kommer säkert att se ut som en nyfiken surikat på bilderna! Jag är förtjust i att bli fotograferad men har mycket lågt förtroende för de som håller i kameran. Livet har varit fullt av underliga bildbevis som styrker min misstro. Nu är ju inte detta vilken festfotograf som helst, men man kan aldrig veta.

Jag har haft tur också, jag blev fotograferad av eminenta Andreas Rasmusson för SvB och för förlagets hemsida och sen fick jag en fotografering av Andreas Ingefjord i födelsedagspresent och det var supermysigt med strålande resultat (om jag får säga så själv).

Slutnojjat nu. Fotografen kommer att vara kompetent, vädret kommer att vara trevligt och det kommer att vara över innan jag hinner ana. Så, bestämt. Dags att skriva nu.