Dagens länkfynd: Översvämningsmyt och animerad konst

Jag blir alltid exalterad när jag hör om nya fynd av gammal text som visar att vi har fortsatt berätta samma historier för varandra, i det här fallet handlar det om en kilskriftstavla som berättar om översvämmningen och Arken tusen år innan berättelsen om syndafloden så som Bibeln känner den är nedtecknad. Det här kittlar mig på flera olika sätt: att vi är varelser som berättar saker för varandra, att det finns berättelser som är större än andra, att det går att läsa vad någon skrev för så väldigt länge sen, att den här lilla tavlan överlevt alla dessa år, att båten skulle vara gjord av rep och rund! Ja, läs själva. Den boken står på min lista. Dagens andra fynd var en otroligt fin animerad film som använder gamla tavlor som grund. Den måste ses med ljud till.

[vimeo 83910533 w=500 h=281]

B E A U T Y - dir. Rino Stefano Tagliafierro from Rino Stefano Tagliafierro on Vimeo.

Och så en bonus: en kortfilm om cikador, eller möjligen om sagor.

Rickman om Snape

Jag är ett fan av Harry Potter-serien, jag är ett ännu större fan av Alan Rickman och att höra honom prata om sin rolltolkning och hur han tänker kring att vara Snape är ljuvligt. Jag inser att jag verkligen, verkligen saknar att ha en Potter-film att se fram emot, ett återbesök som är garanterat nytt för mig. Nu har jag förstås möjlighet att läsa om eller se om, men det är inte nytt. Det är slut och det är bitterljuvt. Tack och lov finns fan-filmklipp som det nedan. En kort sekvens av Snape-scener med Alan Rickmans röst i bakgrunden. Njut!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=i16NigDQ2HA]

Hungerspelen

Jag älskade böckerna och det är alltid lite läskigt att se en filmatisering av något man tyckt mycket om - men jag hade sett trailern innan jag läste böckerna så Katniss i mitt huvud såg ut precis som den på film från början. Det underlättade förstås. Med böcker med så mycket intern monolog, de är skrivna i första person presens och handlar mycket om vem man kan lita på när systemet är korrupt, så var jag lite fundersam till hur de skulle översättas till duk. Det gick bra. Många tystnader, många bilder på händer, många signifikanta blickar - allt det är lättare att dechiffrera ifall man läst böckerna - men det fungerar! Att Katniss inte vet ifall Peeta talar sanning eller ifall han kommer att förråda henne senare, det ligger under ytan men pratas inte om.

En annan sak som var riktigt trevlig var att det var så lite stämningsmusik i den. Jag brukar bli riktigt störd när en känslomässigt intensiv scen plötsligt ska tonsättas från ingenstans. Så var det inte alls här.

Sen är det något speciellt med att se en film på bio. Den stora duken, det omslutande ljudet, det är på plussidan - de prassliga påsarna och tjejen bredvid mig som åt och öppnade sin toblerone en liten foliegnisslig remsa i taget eller de som inte klarade av tystnaderna under känslomässiga scener, det är sånt man får ta. Har jag hört.

Capitol City motsvarade mina förväntningar också. Jag är glad att de översatte extrema bodymods till extrema kläder istället. Det har en viss känsla av 1700-tal över sig och det ser ändå väldigt, väldigt modernt ut. Som en catwalk-show från någon av de stora modehusen.

Jag gillade den. Jättemycket. Katniss och Peeta spelas av två otroligt duktiga skådespelare och jag kan säga redan nu att jag kommer att se den igen.

Arbetspaus

Jag tog en arbetspaus, dvs jag jobbade i butik och pausade från manuset en vecka. Det var säkert nyttigt - två-tre insikter som jag inte haft tidigare dök upp när jag prismärkte böcker och rättade till hyllor - men det hade den oväntade effekten att jag nu ögnar manuset med viss förskräckelse. Det som ska fixas känns plötsligt så väldigt mycket större och svårare än vad det gjorde för en dryg vecka sen. Det här är anledningen till att jag inte gillar att låta bli att skriva, jag får för mig att det är så svårt och krångligt när jag ska börja om. Men, i gladare toner, kan jag påminna folk om att The Hunger Games har biopremiär  till helgen! Jag ska gå och jag är så taggad att det inte finns en gräns för det! Men bioupphetsningen är inte över efter Hungerspelen, det finns Prometheus att se fram emot sen! Astronautarkeologer, yrket jag önskat mig hela mitt liv.

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=HHcHYisZFLU]

... även om det verkar vara lite i farligaste laget.